(halva) spelåret 2014

Juli månad är kommen, och ett halvt år av spel (och annat) har gått. Det innebär att ett halvår har gått sedan jag summerade mitt spelår 2013 här i forumet. Ett helt år av spel klämdes in i ett enda litet foruminlägg.

Samtidigt har Robert Florence precis slutfört sin topp 50 spel of alla tider-lista borta på RPS. 50 spel, i en enda video, som ska täcka all of time. Fullständigt orimligt i mitt tycke.

Det är, som ni förstår, dags för en vettigare, mer sansad lista. Så här kommer…

Ett urval av (halva) spelåret 2014 enligt Peder (och kanske någon mer)

I enlighet med mina tidigare nedslag i spelsummeringar är jag inte superintresserad av att bara lista ett gäng bra spel. Istället fortsätter jag enligt devisen “det är i detaljerna magin finns” (jag hittade på det nyss).

Without further ado:

Ett urval av nej förlåt, här är listan bara.

• 1. Halvårets mest onödiga nästan-köp: Twilight Struggle Collector’s Edition.
  En brädspelssamlares/krigsspelares våta dröm: ett av modern tids bästa spel i en utgåva med trälåda, upphottad karta och snajdiga nya kort, markörer och annat gött. Men, men, det är $165 för ett spel jag redan har. Och då har jag inte vågat räkna in tullen på det. Jag satt med en pledge till 26 timmar innan kampanjens avlutande, innan jag räknade lite på vad för annat jag skulle kunna köpa för de pengarna. Tobias lär bli glad över insikten.

 

• 2. Halvårets Shut Up & Sit Down-tipsar-så-jag-köper: Arctic Scavengers
  

  Dessa lirare har lyckats koppla ett järngrepp om flertalet av deras fans (plånböcker), där varje tumme upp från dem innebär ett köp för de som ser/läser recensionen. Fråga Erik @tengblad. Jag brukar tro att jag kan värja mig, men så kommer det där tipset som liksom passerar hjärnan likt en ninja och går direkt till Swedbank-kontot. Jag kollade upp precis inget mer än recensionen innan jag köpte spelet, vilket oftast är väldigt okaraktäristiskt av mig…

 

• 3. Halvårets Tobias-tipsar-så-jag-köper: FireFly: The Game
  Alltså, jag har en egen vilja också. Det är liksom bara lättare att låta andra vilja åt en. Först köper jag Blueprints helt baserat på Tobias “Peder, jag tror att Blueprints är helt up your alley”, och sedan lyckas han sälja in FireFly och första lilla expansionen nästan helt utan att anstränga sig. Jag äger ju redan Merchant of Venus, och har inte ens sett färdigt tv-serien. Ibland tänker jag att det vore enklare att lämna överförmyndarskap till dessa båda tipsmaskiner.

 

• 4. Halvårets finaste hyllvärmare: Red Winter: The Soviet Attack at Tolvajärvi, Finland, December 8-12, 1939
  

  Jag nämnde spelet redan i mars här på bloggen, och det har (naturligtvis) ännu inte blivit spelat. Men det är förtjusande i spelhyllan, och de gånger jag plockat fram papperskartan och dukat upp den på bordet bara för att titta på den. Nästa halvårsrapport kanske vi får se spelet i en annan kategori, men satsa inga pengar på det.

 

• 5. Halvårets minst begripliga frustration: Tash-Kalar: Arena of Legends med min fru
  

  De jävla Flare-korten hjälper ju inget! Den beiga förbannade faktionen är OP! Får man ha TVÅ Legendary’s på handen?! Min fru brukar ofta vinna i spel, men frustrationen jag då och då kan känna är ingenting mot våra första games av Tash-Kalar. Alla jag pratat med om spelet tycker att det är fint balanserat och välspelande, och jag vill så gärna tro att det är så. Så det måste vara min fru som är OP…

 

• 6. Halvårets Netrunner-insikt: Jag tycker om att förstöra och bränna ner saker
  

  När vi för vad som känns som evigheter sedan började spela Netrunner var vi många som kände att det var något lite smutsigt, lite fult över att döda runnern — speciellt när det handlade om att bränna ner hela kvarteret för att göra det. Nu kan jag nästan inte spela utan tre stycken Scorched Earth i mina corp-lekar. Som runner är det bästa jag vet att springa in och ta alla dina pengar för att sedan förstöra allt du har. Jag fnissar helst när jag gör det också, i smyg. Vem har jag blivit?

 

• 7. Halvårets mest motsträviga regelläsning: Suburbia
  Det är inte ett komplicerat spel. Men herr Alspach väljer att beskriva setupen i punkt 1 med att spelarna ska blanda och placera ut ett antal brickor och sedan föra resten av brickorna tillbaka till lådan, för att redan i punkt 3 be spelaren plocka några av dessa undanlagda brickor från lådan tillbaka in i spel igen. Sitter man och är småstressad, trött och hungrig är denna typ av regelbok det sista jag vill försöka ta mig igenom. Att sedan försöka förklara reglerna för mina medspelare, och on the fly få dechiffrera symboler, där går lite gränsen. Jag låter ett utdrag tala för sig.

  

 

• 8. Halvårets bästa fikarums-inflitratör: Love Letter
  Detta spel har naturligtvis förekommit i denna blogg tidigare, och jag tvivlar på att detta ör sista gången. Denna gång har spelet lyckats ta sig in i fikarummet (och kontoret) på mitt nya jobb, där jag och kollegan Johan vid varje ledigt tillfälle försöker förföra prinsessan i en hård kamp för kärlek. Det har gått så långt att rivaliteten börjat ta sig andra uttryck…

  

 

• 9. Halvårets bästa respektive sämsta kundservice: GMT Games / Funforge
  Det är aldrig roligt att behöva kontakta kundservice, och det är nästan ännu tristare att skriva en punkt om det i en halvårslista. Det blir ljusare i slutet av denna punkt, så håll ut. Jag kontaktade Funforge eftersom mitt då nyköpta Quantum kom med tärningar som såg ut som att de badat i margarin och lim.

  

  Inte nog med det så är tärningarna även buckliga och ojämna. Detta mail slängde jag iväg för nästan en månad sedan, och jag har ännu inte ens fått svar. Det var den trista delen av punkt 9. Den betydligt trevligare är (var?) när jag efter att ha packat upp komponenterna till A Distant Plain och inser att det saknas en liten beige cylinder. Ok, det var inte superroligt. Istället var det roliga att jag först fick svar samma dag på mitt beklagande mail till GMT:s kundservice, och sedan fyra (4!) dagar senare hade ett litet kuvert i brevlådan med en ny cylinder. Tummen upp för bäst service, snedrynkade ögonbryn för dålig sådan.

 

• 10. Halvårets minst medvetna minnesförlust, enligt min fru Karolina: Alla omgångar av Hanabi

  

  Jag låter Karolina klämma in sista punkten i listan, vilket alltså är hennes totala oförmåga att komma ihåg vad hon har fått för tips om sina kort i Hanabi. För er som inte har spelat spelet: alla spelare har varsina fem kort på handen, men håller dem utåt – alla vet vad du har för kort förutom du. Sedan ska spelarna samarbeta för att lyckas spela ut rätt kort, genom att exempelvis tipsa någon om att “de här tre korten är gula” eller “det här och det här kortet är tvåor”. Karolina har ingen som helst förmåga att komma ihåg vilka kort hon har när folk har sagt det. Vår gemensamma vän sade det bäst när han uppgivet och lite upprört konstaterade att “jag vet inte om jag har lust att slösa bort ännu ett tips på dig, bara för att säga samma sak jag sade för två minuter sedan”. Med alla hennes vinster – hon vinner över mig i allt – kan Karolina gott leva med att vara lite värdelös på något.