Så här i semestertider när vi inte har jobb/plugg att prokrastinera från ska jag försöka begränsa längden på mina inlägg. Jag säger lycka till till mig själv…
Jag har aldrig påstått att jag var någon grävande journalist, men jag kanske ibland uttrycker mig som om jag hade bättre koll än jag har. I mitt förra inlägg skrev jag till exempel om spelande utomhus, trots att jag aldrig har spelat spel utomhus. Jag kände att det var dags att jag satte mina pengar där min mun är och Wallraffade lite. Typ.
Det som är värt att göra är värt att göra extremt. Vi avsatte en söndag och bestämde oss för att spela Twilight Imperium (3:d edition). På sju spelare. Jag kan höra hela vägen hit hur vissa av er tar sig för pannan när det gäller vår galenskap. Men du kan om du vill, du vill så du kan!
Till rymds, till rymds, på äventyr!
Vi spelade lite lagom husreglat (ja, jag inser ironin med tanke på ett av mina första inlägg, men Twilight Imperium är ett spel som kan må bra av lite husregler) då det bara var tre som spelat det tidigare, varav en som påstod sig inte komma ihåg någonting. Behåll det i minnet, så återkommer jag till det.
Du måste kunna reglerna för att kunna utnyttja dem
Det krävdes med ett visst regelläsande, men det tog bara drygt två timmar innan vi var färdiga med första rundan. Sen var det dags för lunch. Om det är något som är viktigt när det gäller längre spel så är det en god tillgång på frisk luft och att hålla blodsockernivåerna på en stabil nivå.
Galaxprincesstårta!
Hur var det då att spela utomhus? Jag försökte dra visdom av alla mina vilda spekulationer om utomhusspelande. Vi hade ett stabilt och stort bord, en plats med lä och skugga. Det visade sig förvånansvärt nog att jag hade rätt, alla dessa komponenter visade sig vara vitala för en god spelupplevelse utomhus. Solen höll sig ganska lugnt, men vinden gjorde tappra försöka att röra till våra uppdragskort, men när alla håligheter i vindskyddet täppts igen så kunde vind-andarna stånga sig blodiga så vitt vi brydde oss.
Fyndig text om regeltolkningar
Spelomgången måste varit en av de snällaste den när rymdoperan har att erbjuda. Mer diplomati än strid, och när det väl handlade om attacker så var det bland de mest belevade jag varit med om.
“Ursäkta min herre, jag hoppas att ni kan förlåta mig om jag går in och attackerar er en aning.”
“Givetvis unga fröken, om ni känner att ett blodbad i rymden är det som krävs, så skall jag givetvis inte sätta mig på tvären.”
“Ni är allt för vänlig.”
“Vi är kompisar, eller hur?”
Alla samlade på sig sina vinstpoäng under trevliga former och alla hade nog sina planer om hur just de skulle kunna spurta förbi de andra. Då lyckades hon som jag tidigare nämnde påstå sig inte komma ihåg någonting av spelet, i smyg ansamla tio planeter och därmed knipa de två vinstpoäng hon behövde för att komma i mål. “Well palyed Madam!”
Trots avbrott för lunch, fika och middag lyckades vi klocka in på tretton timmar från att de första komponenterna las ut på bordet tills allt var hopplockat igen. Inte illa pinkat för min första TI3 omgång.
Jag ÄLSKAR tanken på spel utomhus, även om “på en takförsedd veranda” kanske är lite av en stretch. Vilket iofs TI:III som “spel” är också, så det tar nog ut varandra. :) Riktigt tjusigt ser det ut iaf, det ser ut som det perfekta upplägget för en bra första TI-omgång.