Peder “spelar”: Thunderbolt Apache Leader

Det här var tänkt som en “Peders första spelrecension för Allt på ett kort”, och på samma gång ett första försök att på riktigt öppna mitt hjärta för det här med att spela brädspel ensam.

För att göra en lång historia kort: det blir ingen jävla recension denna månad.

För att göra en kort (och lite hetsk) historia lite längre…

Peder kan ingenting om krig, del 1
Jag införskaffade mig Thunderbolt Apache Leader för en tid sedan. Det är ett krigsspel om “the world’s best Close Air Support aircraft” (…) där man ensam ska försöka manövrera ett gäng luftburna galningar att klara av kampanjer genom en serie uppdrag och dagar. Jag kan fortfarande inte helt förklara min nyfunna fäbless för spel i någon slags “verklig konflikt”-miljö, men det var något med möjligheten att gräva ner sig i en militär operation över en längre tid, utan att behöva tänka på att ha vänner som vill hänge sig åt mina begär.

Det hela börjar hyggligt. Jag har preppat med ett antal lättförståeliga utskrifter från BGG som skulle förklara hur jag tar mig an denna best. Detta är ju inte Descent direkt, här är det karga papp-counters med många siffror som ska kastas omkring över kartan, så det gäller att göra det så lättsmält som möjligt.

Spelet låter mig välja både kampanj och “situation”, och jag tänker att jag kanske inte ska ge mig ut på allt för djupt vatten. Jag väljer att med en något olustig känsla ge mig på Irak. Inte Irak år 2015 så klart, utan Irak år 1991 – året då Nadine Gordimer vinner Nobels litteraturpris, Bingolotto börjar sändas och, så klart, Kuwaitkriget inleds. Tanken är att jag ska flexa mina muskler, “intimidating the opposition with a massive show of firepower”.

Det låter väl inte så farligt, tänker jag, och börjar sätta ihop min pilotstyrka, välja farkoster och bestycka dem med diverse…bestyckning. En snäll bibliotekarie som helst läser filosofisk science fiction och som aldrig har gjort lumpen – det är i det här skedet jag börjar känna av denna uppenbara avsaknad av de mest rudimentära militära kunskaperna. Hur väljer jag piloter? Baserat på deras namn, naturligtvis.

 

Man kan, om man är på det humöret, uppmärksamma att jag tydligen har lyckats rekrytera enäggstvillingar till mitt lilla flygsällskap.

Jag har, enligt kampanjbeskrivningen, två dagar på mig att slå ut tillräckligt många bataljoner för att nå en skaplig poäng. Jag kan, under en dag, välja att ta mig an flera uppdrag för att på så sätt försöka få fler poäng. Återigen, vatten över huvudet och allt det, så väljer jag att vara lite försiktig. Två lättare uppdrag, det borde jag kunna fixa innan dagen är slut. Som första uppdrag väljer jag att ta mig an en liten scout force värd 2 poäng, och jag sätter upp uppdraget för att sätta igång:

En Apache, en Thunderbolt och en Harrier, mot några nesliga lastbilar och ett par stridsvagnar (och ett par helikoptrar…). Vad kan gå fel?

Ett par-tre saker kan gå fel.

Peder kan ingenting om krig, del 2

Tydligen så är inte bara bestyckningen, besättningen och valet av helikoptrar/flygplan rätt viktigt för hur man klarar av ett uppdrag, man ska tydligen ha lite koll på vettig initial truppplacering, huruvida piloterna befinner sig i högt eller lågt läge, och att striderna utförs med tärningsslag. Jag besparar er detaljerna över massakern som följer, och lämnar er helt enkelt med en före- och en efter-bild efter cirka tre rundor av första uppdraget, av första dagen.

Före:

Efter:

Regelboken ger en fin summering av vad alla dessa röda små brickor innebär för mina stackars piloter, så jag kan väl delge några av dem:

Pylon: “Reduce the maximum Weight Points of counters the Aircraft can carry by 2, including the Weight Point penalty the Aircraft is suffering due to the Target Card’s Range Band. Discard counters if needed to meet the new limit.” – färre missiler och bomber att leka med för framtida uppdrag, alltså.
HUD: “Subtract 2 from the Aircraft’s Strike (not Cannon) rolls” – visst nämnde jag att man slåss med tärning i det här spelet?
Wounded: “The Pilot suffers 4 Stress and cannot Attack. The Pilot cannot have his Stress reduced until the Wounded Counter is Repaired by paying 1 SO Point during the Repair Aircraft phase. If the Pilot suffers a second Wound while Wounded, he is Killed and the Aircraft Crashes. Place a Wounded Counter on the Pilot card, instead of the Aircraft card.” Thor, den glade vikinga-piloten, kan med andra ord inte attackera alls och kan dö nästan när som helst.

Världen får vara oerhört tacksam att jag inte sitter i någon som helst beslutsfattande roll inom det militära.

Jag ser, jag vet, att Thunderbolt Apache Leader är ett bra spel – jag kan känna att det fortfarande liksom drar i mig att plocka fram det och ge det en till chans. Att jag behöver läsa på reglerna bättre, kanske läsa på lite tips och tricks om spelet och försöka lära mig hur man ska tänka med den uppsjö av val man har att förhålla sig till. Det gör inte min förnedrande förlust mindre förnedrande.

Så, en välformulerad recension, baserad på flera genomtänkta och utförliga spelomgångar, får ni snällt vänta på till nästa gång. Med ett annat spel. Thunderbolt Apache Leader och jag har en beef att reda ut innan jag vågar lämna några utlånanden.

Tills dess, stay frosty (förlåt)!