Författare: Emil

Full disclosure: Vi hittade en flaska rom. Den låg bland ölen och vinet. Sen började vi spela. Det här är cirka fyra minuter från den sessionen.

S: “Choose one: either deal 2 damage to each foe with even hp”, vad har du? Du har even, du har even och du har even.”

J: Even Steven. HAHA! För du heter Stefan.

E: Stefán. Even Stefán.

EB: Asså, was the fakken?

E: Stéfán!

EB: Jag har flyttat ner min. De andra har inte gjort det.

E: Vadå? Hur mycket?

S: Två?

E: Jag kan inte räkna till två…

J: Får alla två?

EB: Ja

E: 19? 18?

S: Du kan ju ge det till Cockatwiiiice.

E: Cockurutwicuru!

J: Ge det till tuppjäveln nu.

E: Nej!

EB: Cockatwiiice!

J: Den har ju två huvven.

EB: COCKATWIIIIIIIIIICE!

S: It is time for the Pimped Imps. Den här går då på alla istället för på ett target.

EB: Mööööööööåååååh!

S: Alltså istället för weakest eller stron…

EB: Jajaja vi fattar.

S: Tre tärningar.

EB: Tre tärningar?!

E: Alla? Asså alla. Asså allihop?

S: Ja.

E: Du med?

S: Precis.

E: Fan vad nice!

S: Eller nej, inte mig.

E: Jojojo!

EB: “All foes”

S: Foes.

J: Din idiot, vi har ju spelat i flera timmar.

S: 9… Det blir alltså tre damage och Keep.

EB: Näe!

J: Är du säker på det?

S: Zing!

E: Then it is time for this one… “[obegripligt] pact with the devil!” Add a die to all your power rolls this round.

S: Oj!

EB: Ah! “The player with the standee…” Nobody has the standee “If no living wizhard has the standee, all players take 4 damage”.

J: FOUR!?

S: All players? Du också?

EB: Öh… Åh, nej! Det tänkte jag inte på.

J: Men ku… Jag är ju nere på sju.

EB: Jag är också nere på sju.

J: Det är ju för fan helt sinnessjukt. Någon har fuskat.

EB: Jag är inte klar. “Your strongest foe”, vem är strongest?

J: Det är absolut inte jag.

S: Det är jag.

E: Nice!

EB: Då ska jag slå två tärningar för dig din lilla… Kung Fu fighting…

S: You messin with the Fu Kin?

EB: Eh, ja.

S: OG!

EB: Två… Två damage.

E: Det är ju ingenting!

S: Nä.

EB: Júlia

S: Júlia!

J: Japp, då ska jag först lägga mitt det här kortet. Det här säger att jag “when you resolve your frist schpell next game add the top card of the main deck to yours schpell.” Det var mitt sånt där död. Dödskort. Nice, en Bob.

E: Nä, jag vill inte alls ha fyra. Jag discardar. Får jag göra det?

EB: Ehm… Nope.

E: Vadå “Nope?”

J: “Slimerollers…”

S: Lagt kort ligger.

E: Asch! Vadå “lagt kort ligger”?

J: Lyssna nu!

EB: Du kan ju inte ändra dig nu.

J: Vad håller du på med?!

E: Vadå “ändra mig”?

EB: Det har ju gått till nästa person du kan ju inte bara “mjåhå mjag ändrar mjij”.

J: Ska du ge det till tuppjäveln nu? Det är ju förschent.

EB: Nä, men han kan ju inte ändra sig.

J: “Slimerollers…”

E: VADÅ! VILKET?

J: “…attackalanche…”

EB: Hallå! Nu har han ju inte… Nu har han ju bara…

J: “… wild magic…” 

EB: … gett sig fyra liv.

S: Nej, nej, nej det har han inte.

J: Åååååh.

EB: Nä, okej.

J: Nuharjagnuärdeminukörjagom! Det är ingen som för ingen lyssna.

E: Nä. Det är för att Emma pratar hela tiden.

EB: Va!?

J: Hör ni, lyschnar ni nu?

S: Huh? Ja!

J: “Slimerollers ahahattackhahalanche… wildcahahahard” …”BOB”

EB: Bob?

S: Bob.

E: Huh?

J: Jag fick ju den av det där.

E: Jaha. “Wildcard Bob”

S: Men Wildcard kan du ju ta bort.

E: Vänta vad fick du av vad? Jag fattar inte.

J: Nä, men du behöver inte förstå allt hela tiden.

S: Dead wizuurrd.

J: Åh, en till Bob! Double Bob!

EB: En till?

J: Twice Bawb! Han ser skön ut. Han är säkert jättejobbig.

E: Du måste ju läsa den igen då.

J: “Slimerollers attackalanche Bob Bob”

E: Vad hette den på Rayman? Som gick som den där låten i Kill Bill. Gobble gobble?

J: Eh, nä.

S: Glu glu.

E: Glu glu?

EB: Glu glu, glu glu glu, glu glu, glu glu glu.

E: Bob bob, bob bob bob, bob bob, bob bob bob.

S: Bob bob, bob bob bob, bob bob, bob bob bob.

J: Jamen slimerollers i alla fall…

EB: Bob bob, bob bob bob…

S: Bob bob, bob bob bob…

J: Meh…

E: Bob bob, bob bob bob

J: Umf…

EB: Bob bob, bob bob bob

J: …Bob bob, bob bob bob

Alla: BOB BOB, BOB BOB BOB, BOB BOB, BOB BOB BOB. BOB BOB, BOB BOB. BOB BOB, BOB BOB BOB.

E: “A Game of conflict in the grim future for 2 players”

J: Ja, det där är fan The grim future alltså.

E: Vadå? Det ser väl gött ut? Segelbåtar och glada färger med mera.

J: Jag vet inte jag…

E: Skitsamma, hur spelar man?

J: Vi ska ausroten varandra.

E: Inga nyheter där inte. Finns det en specifik masterplan eller ska vi bara hitta på allteftersom?

J: Det finns lite förhållningsregler vi måste ta hänsyn till. Magdalena Ribbings etikettkolumn, Warhammer edition. För det första ska man lägga upp planetisarna på en rad, två face down och fem face up.

E: Vilka ska vara uppvända?

J: De längst till vänster.

E: Vilken vänster?

J: Vadå “vilken vänster”? Vänster!

E: Vadå “vänster!” Vems vänster!?

J: Vadå “vems vänster”? Inte höger!

E: Men det fattar jag väl!

J: Men vad är problemet?

E: Skitsamma, du får göra det istället.

J: Men herregud… Så! Med Herkuleslik ansträngning har jag lyckats vända upp tre planeter.

E: Så alltså ditt vänster?

J: VADÅ “DITT VÄNSTER”!?

E: TILL VÄNSTER OM DIG!

J: JA?

E: JA!

J: Kan du inte skillnaden på höger och vänster?

E: Jo, men det är ju inte ett väderstreck direkt. Det beror ju på vilket håll man är vänd åt.

J: Håll? Till vänster är väl alltid till vänster. Min vänsterarm trillar ju inte direkt av om jag vänder på mig.

E: För i helvete… Kom över till min sida.

J: Åååååååh!

E: Ligger de uppvända planeterna till höger eller till vänster?

J: Jahaaaaa. Du menar så. Jag förstår. Ja, det var konstigt.

E: Ja, verkligen. Setupen får en överkorsad geting i betyg.

J: Å andra sidan kan man ju argumentera för att man bara kan välja vilken vänster som helst och se glad ut.

E: Lika glad som den här orkbäbisen?

J: Åhåhåhå, så söt den var!

E: Så jag antar att du vill vara orker?

J: Absolut inte! Space Marines baby! Mjag skja skjuta djig i hjuvjujet djitt jilla tjollkjyp!

E: Sluta vara elak mot mina orker! Ge hit den!

J: Ptjo! Ptjo!

E: Vad gör vi nurå?

J: Du ska ha en sån här döskalle med cybermonokel.

E: Yes! Snurror! Alla älskar snurror.

J: Visst, visst. Sen ska vi ha pengar med hammaren och skäran på. Och jag ska ha den här nazistörnen för jag är first player.

E: De blandar verkligen ideologier fritt i framtiden.

J: Och så ska vi dra kort. Så många som det står på din Warlord. Samma med pengarna.

E: Jag är fett rik. Och stryktålig om jag fattat det hela rätt.

J: Fast inte när jag skjutit dig i ansiktet. Ptjo! Ptjo!

E: Du och ditt ansikte. Jag har sjukt bra kort.

J: Ptjo! Ptjo!

E: Ska du börja eller?

J: Ja, ja, vänta lite för fan. Jag måste läsa vad det står. Det går ju inte bara att skicka ut folk hipp som happ.

E: Vad ska vi göra ens? Bara bemörda varandra?

J: Man kan vinna på två riktiga sätt ett tråkigt sätt och ett superantiklimaktiskt öppna förskolan-sätt. Antingen genom att spränga warlorden i luften. PANG! Eller genom att samla ihop tre planeter med samma resurslogga.

E: Och det tråkiga sättet?

J: Milla leken för någon.

E: Och öppna förskolan?

J: Jag kommer inte ihåg riktigt för det var så tråkigt att jag slutade lyssna på min egen läsa tyst i huvudet-röst. Men nåt i stil med att har ingen samlat ihop tre planter så får den med finast handstil vinsten. Eller likvärdigt dumt.

E: Okej, okej jag fattar etc. Det går ju kolla i reglerna om det är något som är oklart.

J: Det går bra ja. Hur som helst så lägger jag ner den här trevliga karln på första planeten.

E: Vad fan är det där för monstrum?

J: Han heter Honored Librarian. Han puttar i princip sina kamrater i korselden och kan inte dö.

E: Fy fan, han vill jag absolut inte ha att göra med. Jag ställer mig här borta istället med mina Nazdreg Flash Gitz.

J: Dina vad?

E: Ingen aning.

J: Nähänä, jag ställer min baws-man hos dig.

E: Då ska jag döda honom.

J: Ellerrrrrrrrr?

E: Ja, jag fläjmar honom med mina Flameboyz. Dun-dun-DUUUUUH! Eller sen gör jag det. När det är fläjmfas.

J: Rövigt!

E: Tack!

J: Jag spelar ett event och får lite pengar.

E: Jaså? Jaha? Fegt, jag förstår.

J: Det är inte fegt, det är taktiskt!

E: Visst, visst. Jag gör också det. Taktiskt feghet coming up.

J: Då fiser jag in en liten, liten scout här på planet nummer 2.

E: En sån tönt! Han ska mina Orkbäbisar äta opp! NOMNOMNOMNOMNOM!

J: Höhöhö! Har du sett här, vad som brötar in bakom fisscouten? En liten go sån Tactical squad som skjuter hejvilt omkring sig. Ptjo! Ptjo! Rakt i ansiktet.

E: Va? Hade du råd med den? KOSTAR DEN BARA 2!?

J: Ptjo! Ptjo!

E: Så jävla orättvist.

J: Rakt i ansiktet vettu! Ptjo! Ptjo!

E: Kommer du hålla på sådär hela kvällen?

J: Ptjo!

E: …

J: …

E: Kan vi änt…

J: PTJO!

Göteborg. Lördag. 23:40. Spartacus står på bordet. Ingen har spelat brädspel innan. E spelleder.

F: “När använder man den här?”
E: “I intriguefasen.”
F: “Jaha. När är den?”
E: “Nu.”
F: “Kan jag spela den nu?”
E: “Nej.”
F: “Varför inte då?”
E: “För att det inte är din tur.”
F: “Vem är det då?”
E: “Det är P:s tur.”
P: “Är det jag?”
E: “Ja.”
P: “Vad ska jag göra då?”
E: “Du kan antingen sälja kort för värdet nere i vänstra hörnet, eller göra det som står på kortet ifall du har tillräckligt med influence.”
F: “Vad är influence?”
SP: “Det är de här siffrorna på brädet du har framför dig.”
E: “Precis.”
P: “Okej. Ska jag sälja den här?”
E: “Njae, det är ett ganska bra kort.”
P: “Ska jag spela det då?”
E: “Det kan du inte. Du har för lite influence.”
P: “Vad är influence.”
SP: “Det är de här siffrorna på brädet du har framför dig.”
P: “Okej. Men då spelar jag det här för tre guld. Är jag klar då?”
E: “Njae, du kan ju be någon annan att stötta dig med influence om du vill spela det där kortet.”
M: “Vad är influence?”
P: “Nä, fan jag skiter i det. Jag är klar.”
SP: “Det är de här siffrorna på brädet du har framför dig.”
M: “Ah, okej.”
F: “Är det jag nu?”
E: “Nu är det du.”
F: “Då vill jag slåss.”
E: “Det kan du inte. Det är intriguefas nu.”
SP: “Ja, sluta var dum i huvudet F.”
M: “Precis, var inte dum i huvudet.”
P: “Vadå, det lät väl kul att slåss?”
E: “Ni får slåss snart. Spela nu F.”
F: “Okej, jag tar lite guld. Och sen säljer jag det här kortet. Klar.”
M: “Då är det jag. Vill du få lite guld SP?”
SP: “Ja, det kan jag väl tänka mig.”
M: “Bra. Du får ett mynt om du lånar influence till mig.”
SP: “Två vill jag ha!”
M: “Ett!”
SP: “Två, säger jag.”
P: “Ett två, ett två, ett två! Spela istället för i helvete.”
M: “Ja, nä skit i det då. F, vill du vara med för ett mynt.”
F: “Ja, visst det kan jag vara.”
M: “Bra, tack. Då ska jag ha fem mynt. Här är är din del F.”
SP: “Vafan, gav du honom två nu!?”
M: “Ja, det kanske du också hade fått om du inte hade varit så jävla åpen! Nu är jag klar.”
SP: “Ja, då skaffar väl jag lite guld också. Och säljer det här kortet för två. Nu är jag rikare än dig M.”
M: “Ha, jag började med mer pengar än dig så det är du inte alls.”
P: “Får vi slåss nu?”
E: “Först ska ni handla saker. Slavar och stuffs.”
M: “Det låter gött.”
E: “Fast allra först kan ni handla med varandra. Vill ni det.”
P: “Nä, alla har ju bara massa skit.”
E: “Okej, då kör vi marketphase. Jag vänder upp ett kort och så får ni buda.”
M: “Till dig?”
E: “Nä, jag är ju inte med och spelar. Jag är bara puppet master.”
F: “Men hur gör vi då? Bara säger vad vi vill betala?”
SP: “För i helvete! Han gick ju genom det här i början. Vi tar alla mynten i näven och budar dolt.”
F: “Ja, ja. Just det. Det sa du faktiskt.”
E: “Okej, det första ni kan köpa är en slav. Han har doktorsexamen och kan laga era gladiatorer om de går sönder.”
M: “Herrejävlar! Han ser ut som att han dricker formaldehyd och sover bort sina skift i en lucka på bårhuset.”
E: “Ja, han suger. Jag tror inte han har räddat en enda patient under alla gånger jag spelat det här spelet. Okej, är ni redo?”
Alla: “Ja.”
E: “1-2-3! Såld till M för tre spänn! Nästa greja är ett spjut. Det kan era gladiatorer kasta i fontanellen på motståndare och där rullar ni med de blå speed-tärningarna istället för det röda attacktärningarna för att se hur mycket skada ni gör. Det är fett om ni har rörliga gladiatorer. Som ingen har. Är ni redo?”
Alla: “Ja.”
E: “Alla bjöd ingenting, då försvinner den här. Vad har vi på tur tro? Hå hå hå, här har ni en riktig galning. The Thing in the pit, han hugger hövvet av sin motståndare på momangen om han vinner i arenan.”
P: “Är det bra det?”
E: “Ja, man kan ju betta på huvudavhuggning och tjäna fett med cash till exempel. Plus att man går upp i influence om man vinner.”
SP: “Och så kan man säga: “I’m gonna cut your head off and shit down your neck”. Det är jävligt coolt.”
F: “Kan man bajsa i spelet?”
E: “Nä, det är inte GTA V det här. Är ni redo?”
M: “Nä, vänta lite.”
F: “Åh, M är sugen på grisansiktet.”
M: “Nu är jag klar.”
SP: “Vänta lite… Okej, nu är jag också klar.”
E: “1-2-3! Jisses, här spenderas det!”
M: “Jag bjöd sju, det borde räcka.”
SP: “App app app! Jag bjöd åtta. Nu är han min!”
M: “Röven!”
SP: “Precis, du ska få honom i röven M.”
E: “För guds skull, kan vi fortsätta? Sista grejen är en gladiator till.”
F: “Vad är hans specialförmåga?”
SP: “Hans specialförmåga är att få den i röven om han möter mig.”
P: “Var det inte huvudet han högg av?”
SP: “Nä, jag har moddat honom. Nu hugger han av röven.”
E: “Hans specialförmåga är att han är spelberoende så han får pengar varje gång någon blir skadad i arenan. Är ni redo?”
Alla: “Ja.”
E: “3-2-1. Såld till M för tre spänn. Det var billigt.”
F: “Får vi slåss nu?”
E: “Nä, ni måste buda på vem som ska bli host också. Blir man host får man ett extra influence kan vara bra att komma ihåg.”
F: “Vad var influence?”
SP: “Det är de här siffrorna på brädet du har framför dig.”
E: “Det är värdet du måste ha för att kunna spela intriguekort. Är ni med nu eller?”
Alla: “Ja.”
E: “3-2-1… Såld till M för alla pengar han har.”
M: “Yes! Jag är Kevin Spacey i House of Cards.”
SP: “Snarare Leonardo DiCaprio i Django Unchained.”
E: “M, du ska bjuda in folk.”
M: “Ja, ja. Jag bjuder in P.”
P: “Ja, ja jag kan vara med.”
M: “Och så bjuder jag in SP!”
SP: “Javisst.”
E: “Då ska ni välja gladiatorer.”
P: “Jag tar han här. Han ser kompetent ut.”
SP: “I choose you, Rövcapitator!”
M: “Jag vet vad jag ska betta på i alla fall.”
P: “Jag tror på mig själv. Jag bettar på vinst.”
E: “Yes, så alla har bettat på decapitation utom P som har satsat på vinst för sin gladiator. Spännande.”
SP: “Inte egentligen.”

Två minuter senare.

E: “Vinst till SP, genom halsmord.”
P: “Jag brydde mig inte om honom ändå.”
E: “Då är det re-up och sen intriguefas. M du börjar.”
M: “Då säljer jag det här och så spelar jag det här för att gå upp en influence.”
F: “Shit, M leder.”
M: “Det gör jag. Jag är klar.”
SP: “Jag tar lite mer pengar. Klar.”
P: “Jag lägger det här kortet “Injure one dominus gladiator or slave” på dig SP.”
SP: “På mig!?”
P: “Ja, du högg ju huvvet…”
SP: “Röven.”
P: “Röven av min gladiator.”
SP: “Jaha, då guardar jag väl då, med en guard. Fyra eller bättre så går det åt helvete för dig… Fem! Så kan det gå Judas.”
P: “Jaha. Nähä. Nä, då är jag klar.”
F: “Då är det min tur. P, vill du vara med och sänka SP? Jag kan dra ner honom en influence om du stöttar mig.”
P: “Så om jag lånar ut influence till dig så sänker du honom? Det är det du tänker göra?”
F: “Ja, han var ju ett svin. Vi måste ju hålla ihop så han inte drar iväg.”
P: “Okej, om du sänker honom så har du mitt stöd.”
F: “Jag har alltså ditt stöd?”
P: “Ja.”
F: “Bra. Då spelar jag den här så jag går upp ett i influence. Sen är jag klar.”
P: “Du ska sänka på ditt bräde SP.”
SP: “Nä, varför då?”
P: “För att F spelade kortet som sänkte dig.”
M: “Nä, det gjorde han ju inte.”
P: “Jo, jag lånade ju ut influence till honom.”
SP: “Ja, och sen spelade han kortet som höjde hans track.”
P: “Men det var ju inte det jag gick med på?”
F: “Nä?”
P: “Men… alltså… Då gäller det ju inte.”
F: “Jo.”
E: “Han lurade dig.”
P: “…”
E: “Är du okej.”
P: “Jävla skitvänner.”

Göteborg. Söndag. 00:10 Spartacus står på bordet. Spelet börjar.

Jag ska förflytta mig till andra breddgrader i en vecka eller så. Och som ni vet innebär “andra breddgrader” också “inga spel”. Men det ska bli ganska skönt. Bara njuta av att vara liksom. Inga konstigheter.

Inga konstigheter alls.

/*

Om man klickar blir den större!

Kapitel 1

“Släpp mig. SLÄPP MIG! Den är ond! Nej, jag kan inte… Snälla, låt dem vara jag… Förstår ni inte? Den måste dö! Arrrgh! Ni…”

Fyra timmar tidigare

Jag hade fortfarande mina tofflor på mig och halvt låg, halvt satt upp när jag vaknade. Ur hörlurarna dunkade blip blop basgång retro blip blop repeat, skärmen visade en dansande åttabitsfigur; och runt mig låg pre jul after eight-papper strösslade som blomblad över en grav. Bra natt. Eller bra förmiddag. Diskmaskinen skramlade i köket och jag var ganska säker på att jag sovit genom lunchen.

“30 år och är som en jävla tonåring”, mor bekräftade mina misstankar.
“Jag är vaken. Jag är vaken!”

Det lät inte exakt som en explosion när dörren öppnades.
“Gomorron!”
“Snälla. Inte ropa”, försökte jag.
“GOMORRON! GOMORRON! GOMORRON!”
“Niäää..?”
“DET FINNS KAFFE!”
“Tack, det blir bra.” Jag var inte säker på att jag ens hördes över min egen ynklighet.

Väl i köket började saker ordna upp sig.
Kopp. Kaffe. Mjölk. Stol.
Tills de inte gjorde det längre.
Pappkartong. Kaffe. Pappkartong? Kaffe. Nej. Kaffe. NEJ. Kaffe. Kaffe. Kaffe.

“Vad är det här?! Hallå? Hallå? Vad är det här?”
“Vad är vad?”
“Det här!”

“Jag tänkte att vi kanske kunde spela det sen?”
“Men jag har ju massa spel med mi…”
“Åh, de är så krångliga! Det här kan ju alla.”
“Nej, moder min, alla kan inte det. Då hade det varit meningslöst att spela det.”
“Äsch, du förstår ju vad jag menar.”
“Ja. Fast också nej.”

Jag satt blickstilla och stirrade på den under hela konversationen. De gula, snirkliga bokstäverna stirrade tillbaka på mig. Fucking TP.

Kapitel 2

Jag satt fortfarande stilla när de packade upp det.
“Vilka färger vill ni vara?”
“Jag är blå”
“Jag är gul”
“Spelar ingen roll”
“Då får du vara brun”
De vände sig mot mig som en
“Vad vill du vara?”
Jag började känna saliven rinna bak i munnen. Jag kvävde en kräkning.
“Jag… Kan titta på.”
Klagosång om tre, två, ett:
“NÄÄÄÄVATRÅKIGDUÄR!”
“Okej! Okej. Rosa”

Sknäpp! Fler saker som stirrade på mig. Vi skulle sitta ner och spela en låda full med ögon från kvalens rike.

“Vilket namn är Funbelt Von Sicklingen mer känd för?”
“Vems favoritvapen är en Colt Python?”
“Vilket djur har gett Galapagosöarna sitt namn?”
“När dog Rembrandt? a) 1669 b) 1748 c)1584”

“Det här är ju sådan bullshit!”
“Du är bara sur för att det går dåligt”
“Det går dåligt för ALLA! Vi har spelat i två timmar och alla har svarat tillbaka med en gissning: ‘Barbarossa?’, ‘Lucky Luke?’, ‘Ego boy’ och nu senast ‘Vilken var c? Jag tar den’. Det är ju för fan ovärdigt!”
“Jag har svarat rätt”
“Det var ju på en ja eller nej-fråga!”
“Och? Fortfarande rätt”

Jag gav upp. Slutade kämpa. Gissade på alla frågor som kom upp. Rullade tärningar. Räknade stegen. Försökte hitta en strategi. Jag hade stirrat rakt in ögonen på Iblis själv och slutligen blinkat.

Det var när vi alla var på väg mot mitten som jag först hörde det.

“Hjulet kräver det”

Jag började förstå.

“Hjulet kräver det”

Jag kände armarna runt mig.

“Hjulet kräver det.”

“Släpp mig. SLÄPP MIG! Den är ond!”

“Hjulet kräver det.”

“Nej, jag kan inte… Snälla låt dem vara jag… Förstår ni inte? Den måste dö! Arrrgh! Ni… Hjulet kräver det.”

“Hjulet kräver det.”

“Hjulet kräver det.”

“Hjulet kräver det.”

“Hjulet kräver det.”

“Hjulet kräver det.”

“Hjulet kräver det.”

“Hjulet kräver det.”

“Hjulet kräver det.”

“Hjulet kräver det.”

“Hjulet kräver det.”

“Hjulet kräver det.”

“Hjulet kräver det.”

“Hjulet kräver det.”

“Hjulet kräver det.”

“Hjulet kräver det.”

/*

Jag har varit borta från just den här delen av internet ett tag nu. Det hela har sin grund i att jag drabbades av någon form av spelkramp som fullkomligt kulminerade när jag i ett svagt ögonblick skaffade ett Steam-konto i mitten av december. Den digitala speldjävulen sänkte både klor och tänder i mig och jag blev alldeles förtrollad av att slippa tre fruktansvärda saker: läsa regler, puncha saker och planera flera dagar i förväg när man ska spela ett spel (jag kan inte ens planera vad jag ska äta till middag innan jag öppnar munnen och så helt plötsligt är den full av köttbullar som jag gjort i någon form av spontantrans). Enkelheten konsumerade mig. Allt hopp verkade ha förlorat sin stuns. Men så hände något som fick nördrenalinet att pumpa i mina ådror igen.  Jag fick ÄNTLIGEN spela klassikern DungeonQuest. Det gick till ungefär såhär:

Omgång 1

DQ: DÖD OCH FÖRINTELSE TILL ALLA SOM SÖKER DEN FÖRTRYCKTA SKATTEN I MITTEN AV BRÄDET.

JULIA: Jösses så dramatiskt.

JAG: Så man tar alltså en bricka och lägger den som man vill och sen går man in i rutan och drar ett kort om det är en liten kryptsymbol på.

REGLERNA: Eh, nä! Man lägger den nya brickan så att ingångspilen ligger mot brickan som du står på för tillfället.

JAG: Whatevs.

REGLERNA: Absolut inte “whatevs”.

JAG: Okej, inte whatevs.

JULIA: Jag börjar då. Man flyttar solen först yes?

DQ: DÖDEN NÄRMAR SIG!

JULIA: Inte riktigt. Jag fick ett tomt rum.

JAG: Tråkigt. Jag fick också ett tomt rum.

DQ: …

JULIA: Här vare tomt.

JAG: En korridor! Till ett tomt rum.

DQ: Hrmf.

JULIA: En bro!

DQ: DÖD! TERROR!

JULIA: Jag balanserar över som en baws.

*Tid passerar. Händelselös tid.*

JAG: Okej, så jag har fyra skatter, jag går ut ur skattkammaren. Till det här rummet som innehåller ingenting. Igen.

DQ: Men vad i helve…

JULIA: Åhåhåhåååååå! Min första skatt är värd 5000 coronas.

JAG: Skada! Jag går in igen.

SUNT FÖRNUFT: LOL!

JAG: Okej, jag är on top igen.

JULIA: Och där kom drakkortet.

DQ: MORD! ELD! VARNING!

JAG: Sååå nu är vi båda skattlösa och har hälften av livet kvar? Men drakkortshögen är omblandad?

REGLERNA: Korrekt.

JAG: Jag kör på.

DQ: DÖDDÖDDÖDDÖDDÖDDÖDDÖDDÖDDÖDDÖDDÖDDÖD!

JULIA: Nej! Din idiot! Nu dog vi ju båda två.

JAG: Det är korrekt. Ska vi köra igen? Det gick ju ganska fort. Men lite oväntat lätt.

JULIA: Visst, visst. Det blir bra.

Omgång 2

JAG: En korridor. Då tar vi alltså en bricka till här då… Vafan är det här?

JULIA: Det ser ut att vara ett spindelnät. Du får testa agility.

JAG: Nä, det gick ju verkligen inte.

JULIA: VAD ÄR DET HÄR?

JAG: Det ser ut att vara en superstor döskalle.

JULIA: Jag antar att det inte är odelat positivt?

JAG: Njae, du gick i någon form av fälla. Så du får dra ur fällhögen.

JULIA: OCH VAD ÄR DET HÄR!?

DQ: DÖD?

JAG: Det ser ut att vara en enorm yxa.

DQ: DÖD!

JULIA: HELVETE! Jag har ju bara blöta löv som rustning, det här kommer aldrig gå.

JAG: Nä, det där var ju inte så bra.

DQ: SMÄRTA! SJÄLAVÅD!

JULIA: Så jag ska bara sitta här och titta på när du knallar in i skattkammaren och blir fett rik.

JAG: Det verkar så.

JULIA: Ett sånt skitspel.

JAG: Nähä, det gick inte.Sol fram. Inte nu heller. Sol fram. Ugh. Sol fram. SERIÖST! Sol fram. … Sol fram … Sol fram … Sol fram … YES! ÄNTLIGEN! Jag spenderar alla min determination tokens och gettar the fuck out från därifån.

JULIA: HAHAHAHA!

JAG: …

JULIA: HAHAHAHA!

JAG: Det är inte roligt…

JULIA: Jo, det är det! Du drog ett spindelnät till!

JAG: Ha! Yes! Fuck you ändå! Jag klarade det direkt.

JULIA: …

JAG: Nu är det bara raka vägen till treasureville. RÖVEN!

JULIA: HAHAHAHA!

JAG: En återvändsgränd? Really?

JULIA: Det var tomt i alla fall.

JAG: Sol fram. Sol fram. Sol fram. Sol fram. Sol fram. Sol fram. Ska jag slå tärningar nu?

JULIA: Ja, den kan gå ner tidigare.

JAG: Det är ju inte SANT!

JULIA: HAHAHA! Du blev instängd.

JAG: Jag slapp bli av med huvudet i alla fall.

JULIA: Ja, men det är en klen tröst när du måste äta upp dina egna vader för att försöka överleva innan du blir galen och krossar ditt eget huvud mot en sten.

JAG: En gång till?

OMGÅNG 3 – the aftermath

DQ: BESTRAFFNING! SLAPSTICK!

JAG: Hugo the not so Glorious har alltså lyckats med konststycket att gå ner i katakomberna med en defekt fackla, bli biten av en spindel, skramla fram så att pilbågsbestyckade skelett skickar en svärm med dödspilar över honom, snubbla rakt in i en demon och slutligen kravla upp i en återvändsgränd, pissa och skita ner sig av förgiftning och sedan dö en högst ovärdig död. Utfattig.

JULIA: Happy times. Det kan nästan mäta sig med Tatiana den efternamnslöses fullkomligt värdelösa livsöde som började starkt med att hon föll rakt ner i ett hål och dog.

OMGÅNG 4-8

DQ: FRUKTANSVÄRDHET! ORIMLIGA ARBETSVILLKOR! TROLLOLOLOLOLOL!

JAG/JULIA: Hear hear.

In alles

Jag vet att många, många människor avskyr Dungeonquest. Det är oändligt slumpmässigt, du kan i princip inte ha en strategi och det är kanske det mest oförlåtande spelet som sett dagens ljus. Och det har player elimination. Det där är åtminstone tre piller som de allra flesta som titulerar sig som brädspelare har svårt att svälja. Ameritrashare såväl som åjjråspelare, om vi nu ska använda de begreppen. Och det är okej. Men mitt hjärta blöder för er. För det finns inget spel som är så tillfredsställande att vinna som Dungeonquest (förutom kanske Game of Thrones). Låt mig visa skillnaden i följande grafer:

I ärlighetens namn så är halva DQ-grafen inte med ungefär 95 procent av gångerna man spelar men det är det som är tjusningen med det. Det är helt olika delar i belöningscentrat. Att spela åjjrås är som att odla morötter eller ysta sin egen ost eller knyppla sin egen knyppelgrej, mycket tillfredsställande när det långsamt växt fram någonting som man byggt och närt från grunden. Att spela strategiska ameritrashspel är som att satsa på stryktipset eller spela på hästar, man kan vinna på både know how och på att storfavoriten snubblar och bryter manen eller whatever. Men att spela Dungeonquest, pur och ren jävla ameritrash, my god i himmelriket! Det är som att hitta en femhundring på gatan eller födas i en familj som lever ovanför svältgränsen, känslan av prestation och berättigande är oproportionerligt stor. Det är inte meningen att slå ner på vare sig på eurosar eller tematiska strategispel, men sann ameritrash lyckas med det fantastiska konststycket att både vara en helt absurd verklighetsflykt och samtidigt en otroligt träffsäker summering av livet. För vi lever bara i ett stort opåverkbart kaos där vi frentetiskt kämpar för att få lite ordning. Och ibland har vi tur nog att få njuta av lugnet.

Och sen dör vi.

/*

Det är som sagt något speciellt med Game of Thrones le brädspel. Jag spelade det återigen större delen av dagen igår och efter sex timmar av medspelare som förhandlade såhär:

gjorde såna här förtäckta hot

gjorde såna här anfall mot mina fiender

svarade såhär på mina diplomatiska lösningar

och i största allmänhet bara betedde sig såhär

Och såhär

Och såhär

Var det skönt att bara göra en Emil Forsén och vinna den MORALISKA SEGERN SÅ JÄVLA HÅRT!

What has won may never lose.

/*

Nu är det filmfestival igen. Precis som förra året (det är till och med samma toppbild) innebär det att jag gör en omprioritering i prokrastineringen och stänger in mig i mörkret ungefär sex timmar om dagen. Men jag har lärt mig att streamlinea lite. Igår var jag på en av Allt på ett korts spelförenings fantastiska spelsöndagar, och i lördags fick jag nöjet att se The Divine Move. En film om att spela, och tvångsmata personer med, GO.

https://www.youtube.com/watch?v=PpbAxNVOav0

Men förutom de tillfällena, och att jag i detta nu väntar på min moviebuddy för att vi ska hinna spela BattleCON innan nästa visning (MOAR violence), så kommer det bli tunnsått med tärningsrullandet den här veckan. Men jag är faktiskt helt okej med det, c’est la vie etc med mera. Och det är ändå filmen som är min stora kärlek i vardagens fängelse, och filmfestivalen är mitt conjugal visit.

Med den obehagliga bilden i era huvuden, mina kära vänner, lämnar jag er.

/*