Ack du mycket ljufva sommartid! Aldrig har vi väl så mycket fritid, men spelar så lite som just nu. Benhård konkurrens med sol, vind och vatten och allehanda nya fritidsaktiviteter och umgängesformer som öppnat upp sig, gör förstås sitt. Jag tittar barskt på er; grillfester, utflykter, picknickar, och allt vad det kan vara som sätter krokben för annars ypperliga tillfällen för invändigt samkväm i sällskap med kartong, plast, kött & blod.
I vissa lyckligt lottades fall är det en totalt havererande slutsats jag precis dragit här. Så ni, lyxostar, kan vackert återgå till ert muntra spelande. Men för er som känner igen er i ovanstående påstående och precis upplevt er trogna spelgrupp bokstavligen splittrats vind för våg, så kommer här tips på lämpliga semesterspel som är lite extra anpassade för det rådande klimatet (aka spelens istid) för att öka sannolikheten att något ska komma upp på det utfällbara campingbordet. Om du inte kan vinna över det, varför inte försöka göra spel en del av det? Spel för sommarstugan med familjen, för den urspårade festen mitt i natten, eller den guppande tågluffareresan genom Sibirien!
För att öka spännvidden har jag kallat in hjälp från hela brädspelsbloggsbatiljonen här på sidan. Som plikttroget ställt sig framför spegeln, rannsakat sig själva från topp till tå, och delat med sig av sina främsta semesterspel-tips!
Låt oss börja.
The Resistance i all ära, men nu har vi spelat det in och ut, och upp och ner. Vi söker något nytt, något lite muntrare, och som icke befinner sig in en dystopisk framtid eller bland riddare kring runda bord. Gärna något ännu enklare, snabbare och mer skrattframkallande, perfekt för uppsluppna kvällar med större sällskap.
Möt Spyfall! Ett dundercharmigt spionspel där spelarna i varje runda befinner sig på en ny framslumpad plats. Spelarna drar ett varsitt superhemligt kort och får omedelbart veta vart de alla befinner sig, som kan vara allt från u-båt, cirkustält och firmafest, till zoo, spa och rymdstation, FÖRUTOM spelaren som istället för att få veta platsen får ett spionkort. Under 8 rafflande minuter kommer spelarna ställa frågor till varandra om platsen. För spionen gäller det att ta reda på vart katten hen befinner sig och samtidigt hålla masken och få de andra att tro att du förstås vet. Och för de andra spelarna gäller det att gallra ut vem spionen är, men utan att själva avslöja för mycket om platsen. Busenkelt och väldigt skoj!
Många älskar samarbetsspel, där alla antingen vinner eller stupar tillsammans. Spel som smaskar på med hårda utmaningar utan pardon, som övervinns genom att koordinera med varandra och diskutera fram lösningar. Men för en del är det en djupt avskräckande term. En genre där spelarna utmanas av spelet och inte nödvändigtvis av varandra. Sura minnen av alfaspelare som brer ut sig och fattar allas beslut drar sig vissa eventuellt till minnes. Där den som gapar högst och anser sig veta bäst får sin vilja fram. Men det som är så briljant med just Mysterium är allt det som INTE får sägas.
I en förhoppningsvis perfekt sommarkvällsinramning när regnet smattrar på taket och dimman ligger på lur utanför, så har nämligen spelarna begett sig till en gammal herrgård där det en gång i tiden skedde ett bestialiskt mord. En skyldig utsågs och hängdes kort därefter, men har sedan den dagen hemsökt godset och förtvivlat försökt intyga sin oskuld. Spelarna har kallats dit eftersom de alla är framstående medium som kan kommunicera med andra sidan, och genom drömmar kan spöket nu skicka ljudlösa budskap till spelarna. En av spelarna utses alltså till detta spöke, och försöker förmedla ledtrådar om den riktiga mördaren med hjälp av olika surrealistiska kort. De andra spelarnas uppgift är försöka nysta fram vem den skyldige är innan veckan tagit slut.
Ja, en enklare sammanfattning är att säga att Mysterium är en blandning av Dixit och Cluedo. Men denna unika samarbetsinramning och härligt kusliga stämning gör att det är så mycket mer!
Flera trodde att Cacao var en solklar kandidat till årets familjespelpris Spiel des Jahres, men så blev icke fallet, utan det fick vackert nöja sig med en hedervärd rekommendation. Men det betyder såklart icke att det inte skulle förtjäna din uppmärksamhet.
Cacao är nämligen ett riktigt härligt och färgsprakande spel om kakao-odling och klurigt brick-läggande. Kanske inte en beskrivning som får snålvattnet att forsa till hos vissa, men för dig som kanske letar efter ett piggare alternativ till gamla nötta trotjänaren Carcassonne till sommarstugan, så är det här en klockren och smart avstickare med riktigt sköna somriga undertoner och egna kvalitéer som står på egna ben.
Och nu mina kära läsare lämnar jag över ordet till de andra skribenterna här på bloggen.
Det finns tre saker som är sommar mer än något annat: regn, insekter och att tvingas spendera tid utomhus. Nu låter jag mer cynisk än jag är, men tycker man som jag att värmen tar död på en och att natur bäst upplevs på film så är sommaren inte alltigenom gott.
Då är det bra att det finns spel som gör den blöta vistelsen bland myggen uthärdlig. Jag pratar naturligtvis om någon av de fina varianterna av Hive. Ett av de första spelen jag skaffade till samlingen är också det enda spelet jag faktiskt haft med mig ut en småregnig sommardag. Det är lätt att ta med sig ut, spelets brickor bryr sig precis noll om vilket väder det är, och pjäserna föreställer ju inget mindre än en uppsättning ilskna insekter. För bäst upplevelse föreslår jag ett picknicbord under tak, i en regnig skog, med en termos kaffe och ett par bullar. Och en kär vän att dela stunden (och kaffet) med.
Det finns två typer av semesterspelande. Den första är där du utnyttjar ledigheten genom att avsätta hela dagar till spelande. Den andra är då du befinner dig på resande fot, långt från dina naturliga vardagsrum/köksbord/träfflokaler. Oavsett om du är i den närmaste parken eller bortre Mongoliet är mobilitet en viktig faktor. Och du ska inte räkna med att det finns ett bord där du tänkte spela. Eller erfarna spelare. Efter en sådan utrensning toppas min lista av Skull.
Ett bluffspel för 3-6 spelare. Det består av fyra ölunderlägg per spelare, tre med blommotiv och en med dödskalle. Det gäller att överträffa varandra i hur många blommor ni kan plocka, utan att ta en dödskalle. Enklaste spelet i världen att lära sig. Avsaknaden av småbitar och ”kortens” storlek och tyngd gör att det kan spelas nästan under vilka väder- och bordsförhållanden som helst.
Plocka en blomma i sommar. Plocka Skull.
Twilight Imperium. Med extra allt.
Spring inte! Jag är här för att reda ut några missförstånd. SPRING INTE! PTJO! Så, mycket bättre. Oroa dig inte, du kommer få tillbaka känseln i benen om en stund. var var jag? Jo, missförstånd. Det finns en allmän inställning om att sommarspel ska avnjutas på kort tid med obortblåsbara komponenter på grund av olika skäl. Det är en sällan skådad blandning av logiskt felslut och ren och skär misinformation. Vi börjar med det senare: varför bortblåsande komponenter skulle vara ett problem. Det är det inte, spelande på sommaren skiljer sig marginellt från spelande in the dark ages. Med det sagt, det finns ypperliga spel som passar i oländig terräng – jag hänvisar till mina kollegors tips. Vad som däremot gör sommaren glawrius är att alla har ett överskott av tid. Börjar du känna att du hänger med i vad jag säger? Inget spel har någonsin lämpat sig bättre för att spela under denna micrad kycklingfiléstempererade årstid än Twilight Imperium. Tro mig. Jag har bildbevis.
Spel!
Tårta!
Mer spel!
Grill!
Mer spel!