Författare: Tobias

Jag flög fram och tillbaka till Düsseldorf för att besöka spelmässan SPIEL på samma dag i sällskap med en stor resväska full med bubbelplast (är nästan lite besviken att jag inte blev korsförhörd på vägen dit) för komma tillbaka 30 kg tyngre. Här är rapporten från mitt äventyrande med bristfällig skoltyska till det mytomspunna brädspelsmeckat SPIEL!

Dagarna innan stirrade jag trånande på dessa bad boys. Att pressa de tillåtna bagagegränserna till bristningsgränsen för att få med sig maximala mängd brädspel hem är verkligen en konstart i sig. Dessvärre fick jag nöja mig med en luggsliten reseväska och en Targus-ryggsäck men ändlöst många små, små fack.

Nog om väskpackandets konst och lite mer om vad Essen SPIEL egentligen är för något för er som undrar. Jo, det är alltså världens största analoga spelsmässa (jag är ledsen GenCon men det är sanningen för alla som är intresserade av andra spel än från FFG) och går av stapeln i tyska Essen varje år. Hundratals nya spel släpps på mässan, alla de stora utgivarna finns på plats och tusentals hungriga besökare likaså.

…och inte ens ovanstående tralliga hjärntvätt till reklamfilm kunde hålla mig borta, så på torsdagsmorgonen bar det iväg och 6 timmar senare med lika många färdmedel stod jag utanför det monstruösa byggnadskomplexet Messe Essen (mässan har till och med dubbla tunnelbanehållplatser!)

Och det här är vad jag kunde konstatera hittills:

Den tyska reklamen ligger helt klar i framkant.

Förarlösa så kallade Skytrains känns fortfarande lite för mycket framtid. Särskilt när jag fick bevittna en man nästan bli avknipsad på mitten för att han dödsföraktande kastade sig fram för att tjäna 5 minuter i tid medan dörrarna slogs igen.

Svenska fluffiga vinterkläder var inte helt optimalt i den tyska höstvärmen.

Tunnelbanestationen i Essen måste varit en kuliss till Gaspar Noés drogepos Enter the Void.

Det jag gillar skarpt med det tyska språket är dess härliga tydlighet. Det får en att känna sig duktig. Ingång väst, liksom. Det är till och med fonetiskt omöjligt att få till något annat.

Så, väl på plats utanför denna koloss fylld av brädspel och muntra tyskar så inleddes något som närmast kan liknas vid Schwarzeneggers Klappjakten. Jag flängde runt med min överdimensionerade resväska, krossade den ena tysken efter den andres fossingar, och plockade upp spel i en förvirrad ivrig frenesi. För det visade sig vara väldigt många andra som ägnade sig åt precis samma sak, och gjorde de inte det så satt de i godan ro mitt i publikhaven och spelade. Ungefär som vi vanliga dödliga gör hemma vid köksbordet, fast med samma ljudvolym som en gympasal fylld med ett lågstadium. Definitivt en imponerande egenskap och utmaning i sig!

Nog om folkkaos, mina personliga spelvillkorspreferenser och mycket mer om själva mässan! Nu fyrar vi av mitt tvåtimmarsbesök i bilder!

Välkommen in! Det här är Hall 3 där de flesta stora aktörerna höll till dig som Asmodee, Days of Wonder och Queen Games.

Japp, såhär busenkelt är det att hitta på mässan. Synd bara att mässans besökare är ett massivt okontrollerbart kötthav… och att det finns tre av dessa hallar.

Jag har ingen aning vad den här mannen säljer men det såg helt underbart ut!

Mässans skönaste gäng var helt klart de sombrerobärande Repos Production. Roliga hattar är alltid ja, roliga.

Överallt spelades det! Personen i blå t-shirt har för övrigt ingen dödslängtan utan frag betyder tydligen något helt annat på tyska.

Sekunderna innan jag och min resväska for fram som en ständigt ursäktandes bowlingkula genom massan.

Nästa projekt för Michael C. Hall efter Dexter visade sig vara att bli cover boy till ett brädspel om tempelriddare… ?

Även en man i kostym kan avnjuta en kokande brädspelmässa.

Shack. I kulörta färger. Ja, varför inte? På Essen finns det en plats för allt!

Apropå det så var Hall 2 definitivt platsen för precis allt möjligt. Märkliga tärningar, läderrustningar, cosplayers, latexsvärd, enhörningsskinn mm, you name it! Lite av SPIEL:s Twilight Zone.

Det var också här Steve Jackson placerat sin jättelika fallospelare, förstås.

Förmodligen min enda kändis-spotting var av Ignacy Trzewiczek med Essens vassaste polisonger, samt högsta hönset på Portal Games och utvecklare av trevliga öde ö-stålbadet Robinson Crusoe: Adventure on the Cursed Island.

Imponerande massivt dödsstjärnebygge! Kräver dock förmodligen en mellanstor flakmoped för att transporteras.

Mässans huvudvärk stod nog, i övrigt helt fantastiska, Czech Games Edition för, med deras två stånd, i vardera ände av massiva Hall 1…

Ett litet lufthål mitt i mässkomplexet för alla som kände sig sugna på lite frisk passiv rökning.

Subtil SPIEL-romantik. Mellan vilka får ni betraktare avgöra.

En man med mycket gula skor som troligtvis inte lyckades lägga vantarna på ett åtråvärt exemplar av Japon Brands Machi Koro.

Två timmar senare styrde jag kosan tillbaka mot U11-banan med glada vacklande steg under en herrans massa brädspel.

Efter våldsamt tetris-pusslande så lyckades jag få ner alla spel i mitt bagage. Återigen, svenska vinterkläder, icke optimalt..

…men vad fick jag egentligen med mig från mässan? Jo, här följer hela inköpslistan! (förhoppningsvis kommer en fortsättning på detta inlägg när jag också spelat spelen)