24 oktober, 2287. Livet som djurvän.
Kära dagbok,
Bara för att jag är “supermutant” (vem gav oss det namnet egenligen lol?) betyder inte det att jag inte kan tycka om djur. Det är ett vanligt missförstånd, bara för att vi ser hemska ut och ibland dödar djur när vi blir arga. Idag försökte jag exempelvis rädda en katt som sprang från sin matte. Jag svingade klubban och skrek åt katten att stanna, men katten ville inte det tydligen så den rev mig i ansiktet och på handen. Jag blev inte ens arg! Den förstod så klart inte att jag inte kan fånga in den om den är vid medvetande. Nästa gång går det nog bättre.

30 oktober, 2287. Livet som djurvän igen, och jag träffar en ghoul!
Kära dagbok,
Åh, jag träffade en så söt hund idag! Men den hade en jättedum matte som gjorde den illa, så jag sprang fram för att skrämma bort henne. Det gick sådär. Matten blev bara arg, och hunden var den som blev rädd och sprang iväg. Det är inte lätt det här, hela djurvän-grejen. Hoppas den träffar någon snäll ny matte eller husse som kan ta hand om den snart.

Jag träffade en jättespännande ghoul också (jag har aldrig sett en sådan förr!), på väg till Diamond City. Han och hans kompanjon frågade hela tiden om jag hade “något att sälja”, men jag förstod aldrig vad de menade. De var lite märkliga och stirriga när jag tänker efter, och ghoulen kastade hela tiden bort allt spännande de hittade när de letade efter “pappas dråger”. Jag vet inte vad ett dråg är, men han pratade om det hela tiden. Innan vi skildes åt tog han mig till sidan och sade att han ville ge mig ett tips på vägen. “Man kan re-rolla bort huvudet, glöm aldrig det.” Jag tackade så klart, han är ju säkert jätterfaren av livet i ödemarken! Hoppas jag stöter på honom igen så jag kan fråga vad “re-rolla huvudet” är för något.

4 november, 2287. Det är inget fel på synths! Väl?
Kära dagbok,
När man är supermutant (SUPER, liksom?!) tror alla att man liksom bara slåss och dödar och är arg hela tiden. Det är inte sant! Vi kan faktiskt sjunga och kramas och göra massa snälla saker också (inte bara mot djur)! Jag var vid Ashbury Road igår, och hörde hur jättemånga verkade vara arga på någon kille. Han hade sagt att han var en synth, och det tyckte de tydligen inte om. Så jag gick lugnt och super-inte aggressivt fram och försökte att prata med de arga människorna. Bra va? :D Fast de lyssnade inte, och släpade iväg killen ändå. :'( Jag hoppas att den trevliga ghoulen träffar på dem och hjälper honom.

10 november, 2287. Andra kan också vara utstötta!
Kära dagbok,
Usch, idag är jag inte alls på något skojhumör. Dagen började bra, och jag fick en ny vän (hej Preston!). Men sedan sprang jag på en gammal Brotherhood-paladin, och nu är jag alldeles nere. Allting han sade lät så himla tråkigt och ledsamt. “Jag har då inga vänner, alla bara försöker slå mig” sade han hela tiden. Tydligen kunde ingen göra honom någon skada (han hade en jättehäftig rustning på sig!), men han gnällde hela tiden över att “jag har då inga re-rolls som alla andra”. Det såg rätt segt ut att gå i den där dräkten också, så jag frågade om det inte var jobbigt. “Det tog mig en vecka att komma hit,” sade han. Var då ifrån, frågade jag. “Ser du huset där borta?”.

20 november, 2287. Jag är tillbaka, igen.
Kära dagbok,
Förlåt att jag inte har skrivit på ett tag. Jag dog ett tag, men nu är jag tillbaka och kan skriva igen. Känner mig lite trött bara, så jag skriver imorgon igen.

21 november, 2287. JAG HAR TRÄFFAT EN KILLE FRÅN ETT VALV!!
Kära dagbok!
Idag har jag träffat en kille från ett valv (jag har träffat en kille från ETT VALV!)! Han hade de konstigaste kläderna jag sett, men han hade jättemånga spännande serietidningar som jag fick titta i. Det var något väldigt rakt och enkelt över honom, jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Tydligen hade någon blivit sliten i stycken av vakter när han var i Diamond City, så jag frågade om han försökte stoppa dem. “Det var jag som ropade på vakterna,” svarade han. Jag förstod ingenting först, men han sade att “han ljög ju.” Man får ju inte ljuga, det är sant. “Han ljög, så jag påkallade vakternas uppmärksamhet på det. Det är inte rätt att ljuga,” sade han. Det kanske är rätt, det låter ju sant när han säger det.

Det känns lite konstigt. Men det är väl sant? Att man inte får ljuga, och måste straffas om man gör det?

29 november, 2287. JAG HAR HITTAT ETT VALV!!
Kära dagbok,
Jag vet jag vet, jag skriver om valv hela tiden nu, men jag har HITTAT ETT! Det är valv…87, tror jag? Det är så många siffror på dem så det är svårt att minnas, men jag tror det är nummer 87. Jag lyckades hitta en Pip-boy och få hjälp att använda den. Säg det inte till någon, men jag sitter på en toalett inne i valvet just precis nu! Hihi! Han som bestämmer lät mig komma in, och säkerhetsvakten frågade om jag ville hjälpa honom med allt det där med säkerhet i valvet.

Ok, det var jag som frågade om jag inte snälla snälla fick hjälpa till, men det fick jag! Så nu sitter jag på toaletten för att jag är alldeles nervös. Tänk om jag gör bort mig? Vad händer om jag sliter någon i stycken av misstag? Jag ska vara positiv, jag har kanske fått mitt allra första jobb! Skriver igen imorgon hoppas jag!

30 november, 2287. Kort notis bara.
Frisören Helena skvallrade något om att “järnvägen håller på att ta över i ödemarken.” Hur kan en järnväg ta över en ödemark? Nåja, tillbaka till jobbet (jag är på toaletten igen, hihi). Kanske jag ska gå ut och kolla vad den där järnvägen håller på med. Det får bli imorgon.

För fem år sedan fick min inte helt sunda besatthet av brädspel mig att starta en brädspelsbutik. Från ett härke av bokhyllor i en walking closet i Sundbyberg, till en lokal på nedre plan i Skärmarbrink jämte tvättstugan, och vidare till ett kontor vid ett nybygge i Tyresö centrum, för att till sluta landa nästan ute i skärgården i en egen byggnad på Brevikshalvön. Ja, det är definitivt en hel del som hänt på vägen!

Och jag blir så glad att se hur många som följt med oss på den här krokiga resan! Massvis av återkommande namn dyker upp och känns som gamla kompisar när mail trillar in eller när jag står och packar orders. Kommer ofta på mig själv att nicka igenkännande när jag ser vad de har beställt, även fast jag träffat långt ifrån alla. För alla nya bekantskaper och vänner, båda fysiska och icke-fysiska, har definitivt varit det absolut bästa med hela resan. Helt fantastiskt och jag har verkligen er att tacka för att jag kan fortsätta göra det här!

Förutom att vara en så rackarns bra webbutik som bara möjligt går så har visionen alltid varit att sprida hobbyn efter bästa förmåga genom att anordna speldagar, turneringar, besöka konvent och inte minst producera eget material. Är extremt tacksam och stolt över alla speldagar vi samarbetet kring, de 35 podcasts och 145 blogginlägg som producerats under de här åren. KJ, Emil och Peder, ni har verkligen levererat på alla cylindrar på bloggen! Och mina trogna podcast-kumpaner Per, Mange och Andy, det hade definitivt inte gått utan er!

Det ska erkännas att produktiviteten har avtagit en smula de senaste åren. Livet snurrar på och bidragen på sidan har alltid varit luststyrda utan krav och ersättning. Inte minst jag själv har hunnit få två barn sedan jag startade med det här, men lusten finns kvar och vi har många skojiga saker i kikaren, inte minst planeras ett nytt APEKCon nu i november och fler konventbesök!

MEN, den kanske främsta anledningen till att utgivningstaktet avtagit för egen del hänger ihop med att jag pysslat med nästa steg för Allt på ett kort, vilket är att även utveckla och ge ut egna originella spel! Genom åren har det ju dykt upp små spelexperiment här på sidan som ni kanske märkt, tex drak-tärningsspelen Allt på ett kort och det simulerade kärlekstrasslet i mikrospelet En midsommarnattsdröm.

Små baby steps i vad som nu kommer blomma ut under namnet All Or None Games, och redan i höst kommer vårt första spel Dicetopia till Kickstarter. Ett kvickt strategispel proppfullt med tärningar, interaktivitet och tonvis av variation, som blandar area control, hemliga objektiv och worker placement på ett annorlunda och kul sätt.

Håll gärna ögonen öppna för det och spana gärna in All Or None Games facebook-sida om ni är nyfikna och vill hålla er uppdaterade. Det hela är obeskrivligt spännande och samtidigt sanslöst skrämmande. Precis som det ska vara med andra ord. Allt på ett kort, helt enkelt!

Trogna läsare av bloggen har märkt att det inte hänt så mycket här på några månader. Det beror på att tid inte är en oändlig resurs, och alla vi i den här blogsfären har våra egna anledningar till tystnaden.

I mitt fall har brädspelsbloggandet fått kliva åt sidan till förmån för litterära projekt. Ett av dem är Maru – en postapokalyptisk roman som utspelar sig i Sverige femtio år efter fallet. Läsaren får följa en ung mans kamp för överlevnad på botten av ett litet samhälle kring ett gammalt vattentorn.

Eftersom vi lever i det digitala tidevarvet har jag valt att publicera romanen i blogformat. Historien presenteras i lagom långa avsnitt, måndag till fredag, på maru.kjstjernstrom.se. Nedan följer första delen av historien.

I
VATTENTORNET

För att ni ska spara lite tid och umgås med varandra istället nu till julen så har Allt på ett kort, som är vänliga själar, ordnat det åt er. Vi har julrimmat på paketen på de vanligaste julklapparna du kan ge bort. Kan du gissa vad det är?

Den här gången blev det en sångtext för alla som har svårt att få sina nära och kära att spela spel med dem.
Sjunges företrädesvis på melodin till Abbas Take a chance on me, gärna med lite desperat röst och yvig dans.

(Spela spel, spela spel, spela spela, spel spel)

Vill du spela spel? Det blir världens grej!
Snälla säg du vill
spela spel med mig
Jag kan spela vad som helst, du kan välja fritt
Något av en kraftig tysk eller spexig britt
Du kan spela troll, eller studsig gummiboll
Styra upp en stat
Va en rymdpirat
Du kan göra vad du vill, och sen lite till
Det är inte ens ett krav att du sitter still!

Spela spel med mig
(Det kan du väl göra?)
Kan jag locka dig?

Vi kan på måfå, ta ned en låda, och se vad vi känner
läsa lite regler, smeka komponenter, och sitta där som vänner
Kom igen, du vill!
Det finns ju så många spel, som jag för min egen del
vill spela
Men du sitter ju bara tyst, jag hör inte minsta knyst
Från din mörka vrå
Säg vad vill du då?

Du kan satsa allt, du kan spela kallt
Du kan spela fult
och ha färgen gult
Du kan bygga upp en stad, eller riva ner
Hålla upp en god fasad och sen mörda fler
Vi kan bygga hus, vi kan frakta lass med grus
Vi kan ha en såg
eller åka tåg
Vi kan leta skatter i en egyptisk grav
vi kan segla lastfartyg på ett öppet hav

Spela spel med mig
(Kom igen, är det för mycket begärt?)
Varför säga nej?

Du kanske tycker det är barnsligt, eller bara nördigt – det är kanske riktigt
Men du är bland vänner, om du i dig känner, är det då så viktigt
vad nån annan ser?
Vi kan spela varje kväll, eller bara en kort duell
i Magic
Vi kan ha ett äventyr, som möss eller andra djur
Du kan spela Gud
Eller cykelbud

Du kan bygga slott, eller lösa brott
Va en pandabjörn
eller runda Tjörn
Om du önskar eskapism, är det rätt modell
Nyttja då min expertism, här och nu ikväll

Kom och dra ett kort, eller slå ett tärningsslag
Det blir världens grej
Spela spel med mig
Jag ska göra allt jag kan för ett spel med dig
och jag kommer inte att acceptera nej
(Spela spel, spela spel, spela spel med mig)

La la la la laa, la la la la laa
Det blir världens grej
Spela spel med mig
Jag ska göra allt jag kan för ett spel med dig
och jag kommer inte att acceptera nej
(Spela spel, spela spel, spela spel med mig)

La la la la laa, la la la la laa
Det blir världens grej
Spela spel med mig…

Viceroy är det spel med absolut snyggast och flest illustrationer jag har sett. Alla (och det finns många) brickor har unika illustrationer av hög kvalité som ger spelet en episk känsla. Det finns en logisk förklaring till detta – spelet är satt i den ryska spelvärlden Berserk som länge varit ett kortbytarspel (med fler än tretusen olika kort). Men nu är det inte kort utan brickor, och vi ska inte byta – vi ska buda på dem.
Alla spelare har resurser i form av röda, gröna, blå och gula juveler. Dessa förvaras bakom en skärm så motspelarna inte vet hur det ser ut i din penningpung. Var runda kommer det upp fyra brickor att buda på.

Warlord, Arbalester, Swordsman eller Saboteur?

Varje spelare budar en juvel. Om alla har budat på olika färger får respektive spelare brickan som matchar dennes bud. Blir det krock om ett objekt får de spelarna antingen försöka komma överens, annars måste de buda om. Brickor ingen köpt den här omgången flyttas till andra sidan och kan väljas även nästa budomgång, sen försvinner de. Du kan också välja att buda noll, och får då plocka åt dig tre nya juveler från banken istället.
När du väl har fått en bricka så ska du försöka bygga en maktpyramid. Varje bricka har fyra juvelmarkeringar på sig som visar hur många juveler du måste spendera för att bygga den. Den lägsta nivån kostar juvelen i botten, våning två kostar den lägsta OCH den näst lägsta, våning tre de tre nedersta och vill du lägga brickan på den fjärde våningen kostar det alla fyra juvelerna.

En bra början.

Bredvid juvelmarkeringen på brickan syns också belöningen för att placera brickan just på den våningen. Inte helt oväntat blir belöningen bättre ju högre i pyramiden du kommer.
Brickorna har färgade cirklar som visar hur de ska pusslas ihop. Du behöver inte matcha färgerna, MEN det finns såklart poäng att tjäna om du lyckas med det. Här är det lätt att falla ned i kaninhålet av vackert byggande. Men du ska ha stor tur om du ska få till det hela vägen innan dina motspelare har sprungit ifrån dig.

Nu börjar förfallet.

Det gäller alltså att ha rätt juveler för att både kunna buda till dig och bygga brickorna, samtidigt som du måste försöka hålla koll på vad det är du behöver för att få poäng. För det finns såklart mer än ett sätt, men det orkar jag inte gå in på här.
Budgivning funkar bra för att få spelare att bry sig om varandra, men när väl auktionsfasen är klar tenderar alla spelare att försvinna in i sina egna bubblor för att se hur de ska agera med det de fått med sig.
Det är ett intressant spel där det är spännande att bara få se alla nya ilustrationer första gången du spelar, men det tar nog några genomspelningar innan du känner att du faktiskt vet vad du håller på med.

Både Tobbe och Mange lyckades riktigt bra i sitt pyramidbyggande…

Börjar bli fina pyramider, och då är de inte ens färdiga än.

…medan jag snarare fick till en stödmur.

Avsaknad av höjd kan väl kompenseras med bredd?