Den förlorade sonen.

En gång i tiden skrev jag ett inlägg som till dags dato är mitt mest lästa på grund av folk blev arga. Och eftersom självskadebeteendet väger tyngre än behovet att känna sig nöjd och lycklig så strömmade folk till i tiotal för att känna blodet koka. Det här inlägget handlar inte om det, utan om en sak jag skrev i slutet av min digitala Necronomicon:

 

“Om du ska gör eurospel, utnyttja temat, anställ någon som kan rita och låna tillbaka lite av Ameritra..

WOOOOOOOOOOOOOOOOH!!

Åh, herregud nu är det slut! Ameritrashspelen! De har ganska många bra idéer faktiskt.”

 

Brädspelsgudarna lyssnade på mig. Tillåt mig presentera

SONS OF ANARCHY – MEN OF MAYHEM

Gale force 9 har valt att specialisera sig på licensspel, spelvärldens svar på exkrement. Ingen trodde att det kunde göras men de har trenne av tre gånger lyckats med det fantastiska konststycket att förvandla bajzkorvz till guld. De är brädspelsvärldens alkemister.

Jag talar givetvis om Spartacus och nyss nämnda SOA

Och på vilket sätt de har gjort det! De har fullkomligt omfamnat skräpigheten och kör all out med skärmdumpar och regler som är som är så nära anarki man kan komma i brädspelssammanhang. Om du kan byta saker? Självklart! Men då måste du vänta till auktionsfase… PfffHAHAHAHA skojar bara, du kan byta saker när du vill. NÄR DU VILL! Alltså inte när du vill på din tur utan NÄR DU VILL! NÄR DU VILL!

 

“NÄR DU VILL”

Okej, jag ska backa lite. Förklara los basix av hur man spelar med mera och så vidare et cetera. Man får ett gäng dudes, några är fullvärdiga medlemmar och andra är arga snorungar med motorpsykelkörkort. Medlemmarna är lite bättre för de ger en mer orders att utföra plus en annan grej som jag kommer gå in på snart. Man får också lite grundgear, här kolla på den här bilden:

Från vänster till höger, 5 sedelbuntar, 2 gunz, 2 dufflar med kriminellt stuff, 1 heat, 3 medlemmar, 2 prospects.

Det är de tre första grejerna som man kan byta när som helst. Heat är hur eftersökt man är av snuten. När man plockat på sig de här grejerna gömmer man dem bakom en skärm så ingen ser hur mycket någon annan har. Så man kan bluffa. Det är bra.

Efter det lägger man ut lite brickor med platser som man turas om att placera ut sina dudes på och så får man grejer som ZOMG DET ÄR ETT WORKERPLACEMENT! Fast istället för att byta en kub mot två trianglar så säljer du vapen eller rånar dina medspelare eller byter heroindufflar mot barettor. Och istället för att flytta en nerfad fia med knuff-pjäs som direkt suger ut lokalbefolkningen på närmsta tillgängliga beiga råvara så flyttar du dit ett MC-gäng som sedan inväntar vidare order. Du måste alltså vänta en hel tur till innan du kan se till att din shady fucking deal går igenom. Och vad kan då hända medan du väntar på din tur?

Jo, tio andra små mopepojkar kan få för sig att åka dit! Men de gör ingenting annat. De kommer bara dit och ser hotfulla ut. Inväntar order. Kallar dig för en fåntratt and some such. Ska du låta dem komma undan med det? Hellz noes! Du ringer till dina snubbar och bara “Klappatillrom!” Det andra gänget ringer efter backup. Du ringer efter backup. Alla är där. Dina prospects är värda ett, dina medlemmar två och om du har pistoler så är de värda tre var. Plus att de skickar folk till sjukan. OM du har pistoler. Det är det ingen som vet, de ligger bakom din skärm. Eller så är de i din knutna näve. Samma sak för din motståndare.

Ett

…

Två

…

TRE!

Du släpper tre pistoler. Din motståndare ingen. Våld händer. Ni rullar en tärning också (bliss!), varje gäng har en egen, individuell tärning som ger mig en obeskrivlig glädje. Men det hjälper föga, du vinner enkelt. Det här är ditt territorium. För varje pistol du använder åker en av det andra gängets dudes till akuten. Skottlossningen gör att du hamnar på polisens radar. Det kommer bli svårare att kränga kontraband på svarta marknaden. Men fuck it. Du är en tuff jävla jävel Du ger en order till och exploaterar platsen du är på. En X för 3Y. Classic euro. Förutom att det verkligen inte är det.

Det här är bara den absolut mest basic genomgången av hur spelet går till. Jag har inte ens nämnt Anarchy-korten som påverkar varje spelrunda med temporära platser, hinder som ställer till det för alla och last calls som gör att du måste avvika från din ursprungsplan. Eller att du kan ha pile up throwdowns där tre eller fler gäng slåss om samma plats och då löser man inte konflikten genom något ardvaark jävla turordningssystem som i andra konfliktspel (om du ens tillåts att vara fler på samma plats samtidigt) utan man väljer helt enkelt vilka man vill bröta på. Ett utmärkt tillfälle att nyttja den där fria byteshandeln som jag pratade om innan. Eller att du kan välja att spela assymetriskt så att alla gäng har speciella gängförmågor.

Det här är ingen recension. Den kommer senare. När jag spelat fler gånger. Just nu är det bara en stark, stark rekommendation.

Du kan hota folk med att skjuta dem i huvudet. Utan att det är en överdrift. Gotta love it.

/*