Full disclosure: Vi hittade en flaska rom. Den låg bland ölen och vinet. Sen började vi spela. Det här är cirka fyra minuter från den sessionen.
S: “Choose one: either deal 2 damage to each foe with even hp”, vad har du? Du har even, du har even och du har even.”
J: Even Steven. HAHA! För du heter Stefan.
E: Stefán. Even Stefán.
EB: Asså, was the fakken?
E: Stéfán!
EB: Jag har flyttat ner min. De andra har inte gjort det.
E: Vadå? Hur mycket?
S: Två?
E: Jag kan inte räkna till två…
J: Får alla två?
EB: Ja
E: 19? 18?
S: Du kan ju ge det till Cockatwiiiice.
E: Cockurutwicuru!
J: Ge det till tuppjäveln nu.
E: Nej!
EB: Cockatwiiice!
J: Den har ju två huvven.
EB: COCKATWIIIIIIIIIICE!
S: It is time for the Pimped Imps. Den här går då på alla istället för på ett target.
EB: Mööööööööåååååh!
S: Alltså istället för weakest eller stron…
EB: Jajaja vi fattar.
S: Tre tärningar.
EB: Tre tärningar?!
E: Alla? Asså alla. Asså allihop?
S: Ja.
E: Du med?
S: Precis.
E: Fan vad nice!
S: Eller nej, inte mig.
E: Jojojo!
EB: “All foes”
S: Foes.
J: Din idiot, vi har ju spelat i flera timmar.
S: 9… Det blir alltså tre damage och Keep.
EB: Näe!
J: Är du säker på det?
S: Zing!
E: Then it is time for this one… “[obegripligt] pact with the devil!” Add a die to all your power rolls this round.
S: Oj!
EB: Ah! “The player with the standee…” Nobody has the standee “If no living wizhard has the standee, all players take 4 damage”.
J: FOUR!?
S: All players? Du också?
EB: Öh… Åh, nej! Det tänkte jag inte på.
J: Men ku… Jag är ju nere på sju.
EB: Jag är också nere på sju.
J: Det är ju för fan helt sinnessjukt. Någon har fuskat.
EB: Jag är inte klar. “Your strongest foe”, vem är strongest?
J: Det är absolut inte jag.
S: Det är jag.
E: Nice!
EB: Då ska jag slå två tärningar för dig din lilla… Kung Fu fighting…
S: You messin with the Fu Kin?
EB: Eh, ja.
S: OG!
EB: Två… Två damage.
E: Det är ju ingenting!
S: Nä.
EB: Júlia
S: Júlia!
J: Japp, då ska jag först lägga mitt det här kortet. Det här säger att jag “when you resolve your frist schpell next game add the top card of the main deck to yours schpell.” Det var mitt sånt där död. Dödskort. Nice, en Bob.
E: Nä, jag vill inte alls ha fyra. Jag discardar. Får jag göra det?
EB: Ehm… Nope.
E: Vadå “Nope?”
J: “Slimerollers…”
S: Lagt kort ligger.
E: Asch! Vadå “lagt kort ligger”?
J: Lyssna nu!
EB: Du kan ju inte ändra dig nu.
J: Vad håller du på med?!
E: Vadå “ändra mig”?
EB: Det har ju gått till nästa person du kan ju inte bara “mjåhå mjag ändrar mjij”.
J: Ska du ge det till tuppjäveln nu? Det är ju förschent.
EB: Nä, men han kan ju inte ändra sig.
J: “Slimerollers…”
E: VADÅ! VILKET?
J: “…attackalanche…”
EB: Hallå! Nu har han ju inte… Nu har han ju bara…
J: “… wild magic…”
EB: … gett sig fyra liv.
S: Nej, nej, nej det har han inte.
J: Åååååh.
EB: Nä, okej.
J: Nuharjagnuärdeminukörjagom! Det är ingen som för ingen lyssna.
E: Nä. Det är för att Emma pratar hela tiden.
EB: Va!?
J: Hör ni, lyschnar ni nu?
S: Huh? Ja!
J: “Slimerollers ahahattackhahalanche… wildcahahahard” …”BOB”
EB: Bob?
S: Bob.
E: Huh?
J: Jag fick ju den av det där.
E: Jaha. “Wildcard Bob”
S: Men Wildcard kan du ju ta bort.
E: Vänta vad fick du av vad? Jag fattar inte.
J: Nä, men du behöver inte förstå allt hela tiden.
S: Dead wizuurrd.
J: Åh, en till Bob! Double Bob!
EB: En till?
J: Twice Bawb! Han ser skön ut. Han är säkert jättejobbig.
E: Du måste ju läsa den igen då.
J: “Slimerollers attackalanche Bob Bob”
E: Vad hette den på Rayman? Som gick som den där låten i Kill Bill. Gobble gobble?
J: Eh, nä.
S: Glu glu.
E: Glu glu?
EB: Glu glu, glu glu glu, glu glu, glu glu glu.
E: Bob bob, bob bob bob, bob bob, bob bob bob.
S: Bob bob, bob bob bob, bob bob, bob bob bob.
J: Jamen slimerollers i alla fall…
EB: Bob bob, bob bob bob…
S: Bob bob, bob bob bob…
J: Meh…
E: Bob bob, bob bob bob
J: Umf…
EB: Bob bob, bob bob bob
J: …Bob bob, bob bob bob
Alla: BOB BOB, BOB BOB BOB, BOB BOB, BOB BOB BOB. BOB BOB, BOB BOB. BOB BOB, BOB BOB BOB.
Så himla bra sammanfattat av en spelglädjen i en spelomgång!