Tre veckor har gått sen Emils senaste attack på Eurospel. Under den tiden har jag hunnit tänka. Jag gillar att tänka. Kanske lite för mycket. Nu förväntar du dig att jag ska fortsätta “därför spelar jag Euro, jag är så intellektuell och mycket bättre än Ameri-spelare!” Men så är det inte alls. Jag förstår inte varför vissa måste tvinga in alla spel i något av dessa fack och ha förutfattade meningar om de som föredrar något annat än de själva. Framförallt när de är så dåliga på att definiera speltyper.
– Det finns ingen slump, det är ett Eurospel!
– Det är Ameri för det handlar om krig!
Riktigt så enkelt är det inte. Det går inte att döma ett spel på prestationen i en enda disciplin, många faktorer måste vägas in. Världen är inte så svart-vit som tvivelaktiga politiker vill få den att verka. För att citera Wikipedia:
“[Euro style board games] emphasize strategy, downplay luck and conflict, lean towards economic rather than military themes, and usually keep all the players in the game until it ends.”
“…contrasted with American-style games, which generally involve more luck, conflict, and drama.”
Boardgamegeek skriver liknande om Euro:
“Most Eurogames share the following elements:
- Player conflict is indirect and usually involves competition over resources or points. Combat is extremely rare.
- Players are never eliminated from the game (All players are still playing when the game ends.)
- There is very little randomness or luck. Randomness that is there is mitigated by having the player decide what to do after a random event happens rather than before. Dice are rare, but not unheard of, in a Euro.
- The Designer of the game is listed on the game’s box cover. Though this is not particular to Euros, the Eurogame movement seems to have started this trend. This is why some gamers and designers call this genre of games Designer Games.
- Much attention is paid to the artwork and components. Plastic and metal are rare, more often pieces are made of wood.
- Eurogames have a definite theme, however, the theme most often has very little to do with the gameplay. The focus instead is on the mechanics; for example, a game about space may be the same as a game about ancient Rome.”
…och Ameri:
“Eurogames tend to focus on streamlined, well-balanced play, with a mimimal theme and more abstracted game mechanics, while Ameritrash focuses more on theme and dramatic gameplay.”
“[Ameritrash] emphasize a highly developed theme, characters, heroes, or factions with individually defined abilities, player to player conflict, and usually feature a moderate to high level of luck.”
Om jag skulle försöka summera är alltså de främsta skillnaderna mellan Ameri- och Eurospel i första hand förhållandet till konflikt, slump och drama, men även tematiska komponenter, spelarinteraktion och eliminering. Ameri kan inte få nog, Euro not so much.
Om vi försöker definiera de sex faktorerna, och värdera dem på en skala från -10 till +10:
XK = Konflikt Hur stor konflikt är det mellan spelarna?
(-10 = Ingen konflikt, +10 = Spelet är konflikt)
XT = Tur Hur stor del av spelarnas framgång och möjligheter baseras på tur?
(-10 = Turelement saknas, +10 = Allt dikteras av tur)
XD = Drama Är tematik eller spelmekanik viktigare för spelet?
(-10 = Temat påverkar inte mekaniken, +10 = Mekaniken är starkt influerad av temat)
XSI = SpelarInteraktion Hur mycket interagerar spelarna med varandra?
(-10 = Ingen interaktion mellan spelarna, +10 = Enbart interaktion mellan spelarna)
XSE = SpelarEliminiering Hur trolig är spelareliminering?
(-10: Det går ej att bli eliminerad, +10: Alla utom en måste elimineras för att hitta en vinnare)
XTK = Tematiska Komponenter Hur tematiska är komponenterna?
(-10 = Helt abstrakta, +10 = Helt tematiskt specifika)
Nu ska vi bara omsätta dem till ett förståbart resultat. Min första tanke vara att göra en graf över det hela, men när det blev fler än tre dimensioner gav jag upp…
e=mc3?
Med hjälp av lite vetenskap viktatde och sammanfogade jag istället delarna till en formel som visar om ett spel är Euro, Ameri eller någonstans mittemellan.
XTOT får ett värde som visar spelets plats på skalan mellan de extremaste formerna av Euro och Ameri.
Sen är det bara att räkna igenom spelsamlingen:
V.S.V.
Om jag ska försöka vara lite allvarlig de här sista raderna – är det inte lite fattigt att tjafsa om Ameri- och Eurospel? Kan vi inte försöka bortse från VAD vi tycket att ett spel är och fokusera på HUR det är? Vilken typ av spel det är spelar väl ingen roll när det gäller hur bra det är? Termer som Euro och Ameri är egentligen onödiga (och därmed har jag omintetgjort det här inläggets existensberättigande). Vi kommer ha heta diskussioner ändå, oroa er inte för det. Men om vi reser oss över Team Ameri / Team Euro kan vi kanske få lite höjd på debatten?
Ett lysande och mycket tänkvärt inlägg KJ! Jag kan absolut förstå behovet av generalisering och att kategorisera, men att bedöma och avfärda ett spels kvalité enbart baserat på denna (uppenbarligen) rätt spretiga kategorisering känns, precis som du skriver, väldigt synd.
Jag är en Amerigamer by heart med väldigt få undantag. Men jag inser även att utan eurogames så hade inte American style gaming funnits så jag har allt att tacka för att det euro skapade och tog hobbyn till det den är.
Jag är ödmjuk över de som orkar analysera sig igenom ett helt parti Agricola eller annat stenhårt eurospel för att slutligen göra den perfekta rundan. Men för mig så är spelarinteraktion, konflikt och story slutligen det som får mig att vilja ha mer. Det får mig att komma tillbaka nästa gång. Och igen… och igen…
Ett spel man inte kan analysera fram en perfekt strategi för vinst är enligt mig ett perfekt spel. Slump är en sån krydda som gör stt jag vet att den jag spelar mot inte kan ha alla svaren. Det ger mig hopp mot spelare med bättre analytisk förmåga. Det ger spelet en nerv som inte går att få i eurogames. Och det är den nerven som gör att man två månader efter att partiet avslutats fortfarande kan prata om det episka som hände. Det är därför jag älskar spel. Det är därför jag älskar American style gaming.
Definitionerna Euro och Ameri finns där av en anledning. Mycket av det jag skrivit av ovanstående kan jag förklara med en mening. Jag gillar American style games.
Vissa spelare gillar att samla poäng och att analytiskt göra så felfria spelomgångar som möjligt medan andra vill sitta ner och berätta en story med sina vänner som handlar om konflikter. Och vad definitionerna gör att att berätta vilken av dessa två typer av spelstilar man uppskattar mest.
Visst håller jag med dig om att det går till överdrift av rent barnsliga propotioner i många debatter om dessa spelstilar såväl på nätforum som i verkliga diskussioner. Men det innebär ju inte att definitionerna är dåliga utan snarare att vi är usla på att använda dom korrekt.
American style är äldre än vad eurogames då eurogames utvecklades ur krigsspelen som en symbios mellan krigsspel och de betydligt äldre och mer abstrakta spelen.
Krigsspel är fast rotat i den amerikanska brädspelstraditionen men under efterkrigstiden var det inte så populärt att leka krig längre av uppenbara skäl.
[…] Och det kommer det göra också. Det är dags att plocka av sig rövhatten och sluta gnälla på spel jag inte gillar och bli uppslukad av de jag älskar istället. Jag kommer fortsätta med random shoutouts till spel som är svårare än Lars von Trier med ett japanskt 3d-pussel, men det kommer som sagt bara vara i tourettesform. Resten av tiden kommer vara fokuserad på good clean fun. Jag lämnar de mer migränframkallande spelen till KJ. Han gillar ju formler. […]
[…] Road är ett Eurospel. Ja, jag vet att jag inte borde använda en sådan benämning med tanke på mina tidigare angrepp på sådan uppmärkning. Men det här är ett spel som verkligen är Euro ut i fingerspetsarna. Det till och med utspelar […]