‘Någon som vill byta får mot lera?’
‘Kanske…’
‘Du får ett får mot en lera.’
‘Jag vet inte…’
‘Okej, två får?’
‘Du har ingen säd?’
‘Nej. Två får och en trä?’
‘Två får och en säd. Och en lera.’
‘Va?!’
Handel mellan spelare är en vanligt förekommande del av bräd- och kortspel. Men det är sällan det fungerar särskilt bra. Och något riktigt köpslående blir det aldrig. Allt som oftast slutar det med att ingen är villig att byta förrän de är i ett desperat läge, eller tror sig kunna göra ett riktigt kap.
NEJ!
Varför är det så? Jag tror det beror på att spel ofta saknar det som styr verklighetens handel; varors olika värde för olika personer. Jag har i alla fall inte spelat något spel där jag suttit på en vara som varit i princip värdelös för mig, men livsviktig för en annan spelare. Nu kanske det bara är jag som har missat dessa spel, men jag tror inte det. Har du något bra exempel så utbilda mig; skriv i kommentarsfältet. I dare you.
När allt är onaturligt symmetriskt (som det ofta är i spel) vill såklart ingen separera från något de har eller kan ha nytta av. Och de vill definitivt inte ge en annan spelare precis den pusselbiten hen behöver. När spel har ett mål av typen “Först till X Segerpoäng” så blir viljan att göra affärer med den som bara är en poäng från seger väldigt liten. Det spelar ju ingen roll vilket astronomiskt högt pris du sätter på den lilla träbiten om motspelaren efter transaktionen lyckas färdigställa sitt sista tempel och vinner spelet.
Jag undrar om undermålig handel är ett spelmekaniskt eller regionalt problem. Vi svenskar är ju allmänt kända (i alla fall säger vi det själva) för att vara dåliga på köpslående. För oss är det (även i dessa Thailands-pendlande tider) skrämmande exotiskt att tjafsa om priset. Många av oss är också konflikträdda på ett sätt som bara kan uppstå i ett jantelagsland med kroniskt politisk korrekt yta som inte har upplevt krig på tvåhundra år. Vi vill inte bråka eller ställa till problem. Samtidigt har vi alla en smålänning inom oss. En liten Kamprad som får oss att, kanske inte gå över lik, men i alla fall runt dem för ett extrapris på smör.
You got to spend cubes to earn cubes
Men om vi inte gör ett klipp så får det hellre vara. Så du blir sittande med dina lerkrukor, trånande efter grannens björnfällar, när ni båda skulle gynnas av lite byteshandel. Men du vill inte ta risken – tänka om hen försöker lura dig? Trots att den bästa affären är den där båda parter tycker att de lurat den andre.
7 Wonders gör det på ett lite lurigt och bra sätt…
Har inte testat 7W, får ta och kolla upp det!
Jag tror att många skulle behöva omvärdera sin syn på byteshandel i spel. Både för att göra det mer intressant att spela men också för att det bör förbättra det eget resultat.
Personligen tycker jag att man bör se möjligheterna med handel snarare än nackdelarna. Visst, byteshandel ger den du idkar handel med en fördel, men naturligtvis gäller det det samma även dig. Låt oss föreställa oss ett parti med fem spelare där först två spelare bryter dödläget genom att byta råvaror med varandra. Om du är en av dessa två spelare har du och din bytespartner nu fått er ett övertag mot de tre spelare som stenhårt håller i sina kort/kuber så att knogarna vitnar. Om utgångsläget är en relativt jämn spelomgång så bör de övriga spelarna inse att de enklaste sättet att hämta in detta försprång är att själva ingå handelsavtal.
På detta sätt är det snarare de som genomför flest byten (om man nu inte är en dålig förhandlare) som bör ha det bästa utgångsläget att vinna och inte tvärt om. Mitt råd är att du inte avstår handel bara för att sätt käppar i hjulen på dina motståndare utan att du tar möjligheten att skaffa dig ett försprång genom att vara en bra förhandlare med ett öppet sinne för utbyten av resurser.
Advanced Civilization är ett spel där byteshandle är helt centralt och varor har olika värde för olika spelare.
Byteshandel tycker jag ändå fungerar dåligt i brädspel men av andra orsaker.