First blood

Göteborg. Lördag. 23:40. Spartacus står på bordet. Ingen har spelat brädspel innan. E spelleder.

F: “När använder man den här?”
E: “I intriguefasen.”
F: “Jaha. När är den?”
E: “Nu.”
F: “Kan jag spela den nu?”
E: “Nej.”
F: “Varför inte då?”
E: “För att det inte är din tur.”
F: “Vem är det då?”
E: “Det är P:s tur.”
P: “Är det jag?”
E: “Ja.”
P: “Vad ska jag göra då?”
E: “Du kan antingen sälja kort för värdet nere i vänstra hörnet, eller göra det som står på kortet ifall du har tillräckligt med influence.”
F: “Vad är influence?”
SP: “Det är de här siffrorna på brädet du har framför dig.”
E: “Precis.”
P: “Okej. Ska jag sälja den här?”
E: “Njae, det är ett ganska bra kort.”
P: “Ska jag spela det då?”
E: “Det kan du inte. Du har för lite influence.”
P: “Vad är influence.”
SP: “Det är de här siffrorna på brädet du har framför dig.”
P: “Okej. Men då spelar jag det här för tre guld. Är jag klar då?”
E: “Njae, du kan ju be någon annan att stötta dig med influence om du vill spela det där kortet.”
M: “Vad är influence?”
P: “Nä, fan jag skiter i det. Jag är klar.”
SP: “Det är de här siffrorna på brädet du har framför dig.”
M: “Ah, okej.”
F: “Är det jag nu?”
E: “Nu är det du.”
F: “Då vill jag slåss.”
E: “Det kan du inte. Det är intriguefas nu.”
SP: “Ja, sluta var dum i huvudet F.”
M: “Precis, var inte dum i huvudet.”
P: “Vadå, det lät väl kul att slåss?”
E: “Ni får slåss snart. Spela nu F.”
F: “Okej, jag tar lite guld. Och sen säljer jag det här kortet. Klar.”
M: “Då är det jag. Vill du få lite guld SP?”
SP: “Ja, det kan jag väl tänka mig.”
M: “Bra. Du får ett mynt om du lånar influence till mig.”
SP: “Två vill jag ha!”
M: “Ett!”
SP: “Två, säger jag.”
P: “Ett två, ett två, ett två! Spela istället för i helvete.”
M: “Ja, nä skit i det då. F, vill du vara med för ett mynt.”
F: “Ja, visst det kan jag vara.”
M: “Bra, tack. Då ska jag ha fem mynt. Här är är din del F.”
SP: “Vafan, gav du honom två nu!?”
M: “Ja, det kanske du också hade fått om du inte hade varit så jävla åpen! Nu är jag klar.”
SP: “Ja, då skaffar väl jag lite guld också. Och säljer det här kortet för två. Nu är jag rikare än dig M.”
M: “Ha, jag började med mer pengar än dig så det är du inte alls.”
P: “Får vi slåss nu?”
E: “Först ska ni handla saker. Slavar och stuffs.”
M: “Det låter gött.”
E: “Fast allra först kan ni handla med varandra. Vill ni det.”
P: “Nä, alla har ju bara massa skit.”
E: “Okej, då kör vi marketphase. Jag vänder upp ett kort och så får ni buda.”
M: “Till dig?”
E: “Nä, jag är ju inte med och spelar. Jag är bara puppet master.”
F: “Men hur gör vi då? Bara säger vad vi vill betala?”
SP: “För i helvete! Han gick ju genom det här i början. Vi tar alla mynten i näven och budar dolt.”
F: “Ja, ja. Just det. Det sa du faktiskt.”
E: “Okej, det första ni kan köpa är en slav. Han har doktorsexamen och kan laga era gladiatorer om de går sönder.”
M: “Herrejävlar! Han ser ut som att han dricker formaldehyd och sover bort sina skift i en lucka på bårhuset.”
E: “Ja, han suger. Jag tror inte han har räddat en enda patient under alla gånger jag spelat det här spelet. Okej, är ni redo?”
Alla: “Ja.”
E: “1-2-3! Såld till M för tre spänn! Nästa greja är ett spjut. Det kan era gladiatorer kasta i fontanellen på motståndare och där rullar ni med de blå speed-tärningarna istället för det röda attacktärningarna för att se hur mycket skada ni gör. Det är fett om ni har rörliga gladiatorer. Som ingen har. Är ni redo?”
Alla: “Ja.”
E: “Alla bjöd ingenting, då försvinner den här. Vad har vi på tur tro? Hå hå hå, här har ni en riktig galning. The Thing in the pit, han hugger hövvet av sin motståndare på momangen om han vinner i arenan.”
P: “Är det bra det?”
E: “Ja, man kan ju betta på huvudavhuggning och tjäna fett med cash till exempel. Plus att man går upp i influence om man vinner.”
SP: “Och så kan man säga: “I’m gonna cut your head off and shit down your neck”. Det är jävligt coolt.”
F: “Kan man bajsa i spelet?”
E: “Nä, det är inte GTA V det här. Är ni redo?”
M: “Nä, vänta lite.”
F: “Åh, M är sugen på grisansiktet.”
M: “Nu är jag klar.”
SP: “Vänta lite… Okej, nu är jag också klar.”
E: “1-2-3! Jisses, här spenderas det!”
M: “Jag bjöd sju, det borde räcka.”
SP: “App app app! Jag bjöd åtta. Nu är han min!”
M: “Röven!”
SP: “Precis, du ska få honom i röven M.”
E: “För guds skull, kan vi fortsätta? Sista grejen är en gladiator till.”
F: “Vad är hans specialförmåga?”
SP: “Hans specialförmåga är att få den i röven om han möter mig.”
P: “Var det inte huvudet han högg av?”
SP: “Nä, jag har moddat honom. Nu hugger han av röven.”
E: “Hans specialförmåga är att han är spelberoende så han får pengar varje gång någon blir skadad i arenan. Är ni redo?”
Alla: “Ja.”
E: “3-2-1. Såld till M för tre spänn. Det var billigt.”
F: “Får vi slåss nu?”
E: “Nä, ni måste buda på vem som ska bli host också. Blir man host får man ett extra influence kan vara bra att komma ihåg.”
F: “Vad var influence?”
SP: “Det är de här siffrorna på brädet du har framför dig.”
E: “Det är värdet du måste ha för att kunna spela intriguekort. Är ni med nu eller?”
Alla: “Ja.”
E: “3-2-1… Såld till M för alla pengar han har.”
M: “Yes! Jag är Kevin Spacey i House of Cards.”
SP: “Snarare Leonardo DiCaprio i Django Unchained.”
E: “M, du ska bjuda in folk.”
M: “Ja, ja. Jag bjuder in P.”
P: “Ja, ja jag kan vara med.”
M: “Och så bjuder jag in SP!”
SP: “Javisst.”
E: “Då ska ni välja gladiatorer.”
P: “Jag tar han här. Han ser kompetent ut.”
SP: “I choose you, Rövcapitator!”
M: “Jag vet vad jag ska betta på i alla fall.”
P: “Jag tror på mig själv. Jag bettar på vinst.”
E: “Yes, så alla har bettat på decapitation utom P som har satsat på vinst för sin gladiator. Spännande.”
SP: “Inte egentligen.”

Två minuter senare.

E: “Vinst till SP, genom halsmord.”
P: “Jag brydde mig inte om honom ändå.”
E: “Då är det re-up och sen intriguefas. M du börjar.”
M: “Då säljer jag det här och så spelar jag det här för att gå upp en influence.”
F: “Shit, M leder.”
M: “Det gör jag. Jag är klar.”
SP: “Jag tar lite mer pengar. Klar.”
P: “Jag lägger det här kortet “Injure one dominus gladiator or slave” på dig SP.”
SP: “På mig!?”
P: “Ja, du högg ju huvvet…”
SP: “Röven.”
P: “Röven av min gladiator.”
SP: “Jaha, då guardar jag väl då, med en guard. Fyra eller bättre så går det åt helvete för dig… Fem! Så kan det gå Judas.”
P: “Jaha. Nähä. Nä, då är jag klar.”
F: “Då är det min tur. P, vill du vara med och sänka SP? Jag kan dra ner honom en influence om du stöttar mig.”
P: “Så om jag lånar ut influence till dig så sänker du honom? Det är det du tänker göra?”
F: “Ja, han var ju ett svin. Vi måste ju hålla ihop så han inte drar iväg.”
P: “Okej, om du sänker honom så har du mitt stöd.”
F: “Jag har alltså ditt stöd?”
P: “Ja.”
F: “Bra. Då spelar jag den här så jag går upp ett i influence. Sen är jag klar.”
P: “Du ska sänka på ditt bräde SP.”
SP: “Nä, varför då?”
P: “För att F spelade kortet som sänkte dig.”
M: “Nä, det gjorde han ju inte.”
P: “Jo, jag lånade ju ut influence till honom.”
SP: “Ja, och sen spelade han kortet som höjde hans track.”
P: “Men det var ju inte det jag gick med på?”
F: “Nä?”
P: “Men… alltså… Då gäller det ju inte.”
F: “Jo.”
E: “Han lurade dig.”
P: “…”
E: “Är du okej.”
P: “Jävla skitvänner.”

Göteborg. Söndag. 00:10 Spartacus står på bordet. Spelet börjar.