Hej, jag har dragit förhastade slutsatser

Idag, kära läsande person, ska jag tycka till om spel som jag nästan har spelat; jag har nämligen en fäbless för att köpa spel enbart på rykte och en magkänsla. Och som vanligt när det gäller magkänslor leder det ofta till att både det ena och andra sprutar ur munnen och rakt in i öronen på de som befinner sig inom lämpligt avstånd. Och det som kommer sippra in i dina öron/ögon idag är att jag kommer gå omkring vid foten av ett berg och sparka i snödrivor, invadera en hel kontinent genom att skramla med pinnar i skogen och göra nånting i rymden med de finaste tärningarna jag någonsin sett.

Jag börjar med det jag har mest erfarenhet av och jobbar mig ner i det okända, där mycket är oh och lite är känt. Så kom, följ med mig på en resa in i det. Det okända alltså. Som sagt.

Mage Knight

Erfarenhet: Bufflat fram som Göran Persson i ett rum fullt med kvinnliga ministrar.

Så som jag har förstått det: Tjeckiska galningen Vlaada Chvatil har gjort vad som ryktas vara världshistoriens genom tiderna bästa solitairespel. I korthet är du en av fyra riktigt självupptagna jävlar som skickas till ett land som jag inte kommer ihåg vad det heter för att helt sonika ta över skiten. Det gör du genom diverse trolleritrix och vapenviftande. Hittills har jag bankat ihjäl några störiga orcher i skogen och hotat bybor med stryk så att jag kan rekrytera lite trupper till min armé. Ja, dina igensipprade ögon hörde rätt! Du kan bygga din helt egna armé. Den kan du sedan tvinga att göra massa förtjusande saker som att bära dig några extra steg ifall du har skavsår eller använda delar av den som mänskliga sköldar. Yay team!

Men trots att du uppenbarligen är en skitstövel av rang är du av någon anledning rädd om ditt rykte och måste därför vara noga med att inte mobba byborna för mycket för då slutar de prata med dig. “Det skiter väl jag i”, tänker du nu. Men det gör du inte alls det. Om ingen vill prata med dig kan du inte rekrytera fler bybor som du kan styra och ställa över. Det är vad som i spelet inte kallas för, men borde, din hyvens/lymmel-o-meter; och den vill du hålla så balanserad som möjligt.

Du spelar även dag och natt-faser som skiljer sig åt på lite olika vis. Kostnaden för att gå ändras, att snubbla runt i skogen är snubbligare än någonsin medan att gå i öknen är svalt och skönt. Det är svårare att se saker vilket ju i vanlig ordning är ett problem. Men trots det är det i mörkret som din rövhålsmagiker trivs som allra bäst för det är på natten som dina trolleriförmågor går från det här:

Till det här:

Förhastad slutsats: Briljant spel som på ett väldigt tjusigt sätt replikerar hur det är att ta över kontinenter och vara en äventyrande tölp.

K2

Erfarenhet: Klättrat cirka 200 meter. Inte dött än.

Det här har jag begripit hittills: K2 är ett sketafarligt berg som man ska passa sig som bara den för. Dåligt väder och kallt är det. Man klättrar med tre kort i taget för att få sina trägubbar upp till toppen och den äran. Problemet är bara att man måste stanna till då och då och få lite extra lungor för annars fryser man ihjäl/trillar ner i en ravin/blir uppäten av Ethan Hawke. Man kan också sätta upp tält där det finns en lunga som man kan tillgodoräkna sig.

Förhastad slutsats: Charmigt spel om att dö under fruktansvärda omständigheter i det vilda. Spelas med fördel med familjen eller jordnära vänner.

Eclipse

Erfarenhet: Inte läst reglerna, sett femton minuter av en tysk youtubevideo, rullat alla tärningarna på en gång flera gånger.

Det här verkar rimligt: I Eclipse tar man rollen som en av tolv kända svenskar och ger sig ut och utforskar en galax som kan se ut lite hur som helst.

Kolla så kända de är.

Utforskning går nog till som så att man sätter ut små träkuber på planeter för att vara en showoff och ju showoffigare man är desto mer poäng får man och ibland skaffar man sig finfin teknologi i form av dåligt isolerade iphones och elektriska brödknivar som man använder till att ha ihjäl varandra med. Antagligen djuprymdskanoner också. Man får rulla jättefina tärningar och den som rullar dem bäst kanske vinner. Men allt är inte tärningsrullande utan man får en rudimentär form av google analytics i form av ett gäng navelsträngsstumpar som man använder för att tracka det ena och det andra med också. Detta påverkar spelet. Och raskortet man har är typ en A4 full med krusiduller som gör viktiga saker. Och har jag nämnt tärningarna? De är jättefina.

Mycket fina tärningar.

Slutsats: Köp det. Bara köp det.

Slutligen

Har du ett spel som du också måste sprita händerna efter att du har hållit i för att det inte ska sprida sig i konversationer med nära och kära? Skriv gärna en rad eller två om det i kommentarerna.

/*