Sällskapsspelssnacks

I mitt förra inlägg berörde jag vikten av en sund blodsockernivå för att ha en trevlig spelomgång. Dock är inte fysiska spel och ätbara ting de såtaste vänner. Flottiga fingrar som sölar ned komponenter och kort, smulor bland arbetarna och kladdiga resurser. Jag fasar vid blotta tanken. Bäst är om allt ätande kan hållas borta från spelbordet. Men det är inte alla spel och spelare som tillåter pauser en gång i timmen för inmundigande av energipellets. Så vad kan då ätas vid spelbordet. Jag ska försöka identifiera några nyckelproblem för att visa hur jag tänker.

Väta
Vätskor av alla de slag kan vara förödande för ett brädspel. Svällande kartongkanter och buckliga kort. Komponenter klarar sig ofta bra, det räcker om de torkas av ordentligt så är ingen skada skedd, men kartong och papper – no, no, no! Min rekommendation är att alla drycker hålls på ett separat bord, så ett exalterat tärningsslag inte skickar floder av becksvart kaffe över hela världen. Alternativt använder alla sippycups eller nappflaska.

“Ingen fara, jag bara te-patinerar alla korten, så kommer det inte synas”

Feta små fingrar
Snacks-, godis- och fikabrödsätare lämnar spår efter sig som det inte krävs någon CSI-utbildning för att kunna följa. Deras fingrar kladdar ner allt de rör vid, ger varje komponent en glänsande helgongloria av fett och skapar fler chokladbruna spelkort än ett sommarläger för koprofager.
Och nej, det räcker inte att slicka på fingrarna. Din personliga orala smitthärd är likt din samling av födelsemärken formade likt kändisars genitalier – inget du ska dela med dig av utan att fråga först. Alltså bör någon form av ätverktyg användas. Oliver, jordnötsringar och andra snaskerier som kan spetsas på tandpetare äts med fördel på detta vis. Det kanske är lite drastiskt att ta fram hela silverservisen för en godisbit, men vill du slippa behöva byta sleeves mellan varje speldag så kanske det inte är en helt galen idé om era chokladbegär blir allt för stora.

“These peanut rings are positively scrumptious!”

Smulor
Chips, Wienerbröd och småkakor. Herregud vad det kan smula. Ett första steg kan vara att försöka hålla smulorna inuti munnen på dina gäster. Om det inte finns någon anledning att dela objektet, i.e. bara använda bite-size storlekar, kommer smulandet minskas radikalt. Om ni inte spelar Rampage vill säga…

Kladd
Kletigheter av alla de slag bör strikt hållas från spelbordet. Dipsåser väljs helt enkelt bort från första början. Spelaren som köpte med sig en kebab på vägen får helt enkelt muncha i sig den någon annanstans. Fördelaktligen utomhus. I en annan kommun.

Worker placement done wrong

Om allt du nu har kvar på ditt spelbord är Bridgeblandning som äts med sked ska du komma ihåg att allt det som plockats bort med fördel kan dukas fram när spelen är säkert tillbakastoppade i sina lådor. För en liten efterspelsdebriefing är alltid en trevlig avslutning på spelandet.