Trä – detta fantastiska material. Ända sedan våra förfäder ramlade ned från träden och började använda verktyg någon gång på trettiotalet har trä varit en av favoriterna. Lätt att forma, bra förhållande på vikt och hårdhet. Och det går alltid att sätta eld på ett träföremål och utvinna energi! När det gäller spelpjäser är trä helt klart mitt favoritmaterial!
I detta tidevarv av 3D-skrivare är figurer och komponenter i brädspel allt oftare gjorda av plast. Snygga saker, väldigt snygga. Kanske lite för snygga. En pjäs med allt för mycket detaljer tvingar in sig i ett speciellt fack, kanske ett fack som du inte alls vill ha den i. Hela din spelupplevelse haltar på grund av en allt för detaljerad figur! Okej, okej, nu kanske jag tog i och gjorde ett I-landsproblem av en bagatell. Men mindre är ibland mer.
Sedan spelmarknaden fick sin pånyttfödelse för några år sedan tycker jag mig ha sett fler och fler spel som försöker dölja bristande (eller icke-existerande) spelmekaniker bakom fantastiska plastfigurer. Jag säger; hellre tråkig figur med vacker mekanik än tvärt om!
 Tråkiga, tråkiga plastfigurer |
 Fina, fina träkuber! |
Men det är inte bara plast som trä har att kämpa mot. I det oheliga triumviratet finns även kartong. Så vitt jag minns var det förr i tiden mycket vanligare med pappfigurer i plasthållare. Kantstötta kartongbitar som behövde både en och två tejpbitar för att plastfoten skulle sitta kvar. Numera är de ersatta av plastfigurer, och det är nog av godo.
Det var inte bättre förr
Nu kanske ni tror, efter mitt brandtal mot plast, att jag skulle hata papp ännu mer, men jag har inget emot kartong. Så länge det används rätt. Rätt användning, det är nog där min sko klämmer. Det är när speltillverkarna av någon anledning valt “fel” komponentmaterial, eller blandat dem utan mening som det blir dåligt. Träfigurer med klistermärken till exempel. Ska figurerna ha en sådan detaljnivå är plast rätt väg att gå. På samma sätt är kartong jättebra när en komponent ska ha två distinkta sidor. Men om man vill ha komponenter som representerar lagom diffusa varor eller enheter – då är trä det enda rätta!
Slutligen – plast och papp måste vara snyggt för att ha ett acceptabelt utseende. Jag blir i alla fall väldigt sur på fula plastgubbar med bananböjda lansar och snedtryckta pappbrickor. Trä å andra sidan är aldrig fult. Jag vet inte varför, men jag kan acceptera ganska kraftigt snedskurna figurer. De får nästan mer charm av det. Carcassonnes till synes oändliga lager av olika meeples, Dominant Species massiva kublager och Terra Mysticas väl tilltagna träklumpar bidrar helt klart till min spelupplevelse. Det känns liksom mer på riktigt när man placerar ut en träfigur. Tills man eldar upp den.
Burn them. Burn them all.
Jag är inte helt fientligt inställd till kartong-figurer måste erkännas. Tex i Arkham/Eldritch Horror och City of Horror gör det sig riktigt prima! I synnerhet när latmaskar som jag själv ofta inte har tid/viljestyrka att måla otaliga små ljusgrå plastfigurer, en nyans som gud glömde… Då kan jag rentav föredra stiliga kartongbitar i fyrfärg :)
Hear hear!
[…] K.J lost his shit förra veckan och började sätta eld på sin brädspelssamling har jag funderat lite på det här med slump. Egentligen är det här en spirituell uppföljare […]